Patricia Kaas får respekt för att vara sig själv

Den franska sångerskan Patricia Kaas har besökt Finland rätt många gånger, på de flesta turnéer hon gjort. Men när hon uppträder i Finlandiahuset på fredag och lördag kväll är det med ett program som är lite mer "konsert" och lite mindre "show" än vid de senaste besöken.

Vid det här laget har Kaas också lärt känna sin finländska publik, som enligt henne är av det lite blygare slaget. På repertoaren finns både äldre och nyare sånger, de flesta på franska.

– Vissa sånger är verkligt emotionella. Lyriken är kanske lite svår att förstå, men jag ska försöka förklara innehållet mellan varven, säger Kaas som tycker att den verbala kontakten med publiken mellan numren är viktig.

Bland sångerna lyfter hon i synnerhet fram Le jour et l’heure (ungefär Dag och tid) som handlar om terrorattackerna i Paris för två år sedan.

– Som artist är man inte annorlunda än andra, men kanske blev attacken lite speciell för mig eftersom den ägde rum i en konsertsal (i Bataclan red.anm). I vilket fall som helst var det något som förändrade allt, livet kommer aldrig att vara detsamma. Men vi måste leva med det.

Kaas tillägger att sången också kan förstås på ett mer allmänt plan, att ditt liv kan ställas på ända av ett telefonsamtal med dåliga nyheter.

– Jag upplevde det när min bror dog. Sången säger att du alltid minns var du var och vad du gjorde då du hörde något dålig – vilket du inte gör när du hört något roligt. Jag minns i alla fall inte var jag var då jag hörde att min syster ska bli mamma.

Efter trettio år som artist har Patricia Kaas relativt mycket material på sin repertoar. Hon berättar att en del förväntar sig att de äldre sångerna ska låta som då de hörde dem för första gången, eller som de låter på gamla inspelningar. Det gör de sällan.

– Delvis handlar det om att jag inte kan sjunga dem på samma sätt längre, inte ens om jag vill. Min röst har förändrats, och hela min livserfarenhet är annorlunda ...

– Nej, tyvärr. Jag har ofta kunnat lita på min naturliga teknik, men för att klara av att ge fler konserter än vad jag gör hade lite mer teknik inte skadat.

– Samtidigt gillar jag röstens personlighet sådan som den är, hur den uttrycker en livserfarenhet som förändras utan att det är något medvetet. När jag blivit äldre har min röst blivit lägre och rundare, och det gör att vissa sånger låter ganska annorlunda i dag.

Annars säger Kaas att hon har färre mentala barriärer och bättre självförtroende än någonsin.

– Jag kan säga till mig själv att jag inte längre har något att bevisa, utom möjligen för mig själv ...

I en musikvärld där engelskan är totalt dominerande är Patricia Kaas en av ganska få artister som lyckats göra internationell karriär och vinna stjärnstatus genom att huvudsakligen sjunga på ett annat språk, i hennes fall franska.

Enligt henne själv är hemligheten bakom framgången ett idogt turnerande och hårt arbete. Hon säger att fransk musik visserligen får kämpa om tid i etern också i Frankrike, men att branschen numera är så tuff att det är svårt att sälja skivor också på engelska.

– Jag vet inte hur musiken ska överleva, men jag vet att livet utan musik är komplicerat och det tror jag är vår smala lycka. Det, och att folk vill se artister på scenen. Du sitter där, jag står här – det mötet med publiken går inte att fejka.

– Är finalen nu på lördag? Naturligtvis, vi är ju i maj! Det beror på – jag är faktiskt ingen Eurovisionsfreak, men tävlingen är rolig att se och inramningen är oftast fantastisk.

– Men för mig personligen var deltagandet inte min bästa upplevelse i livet. Eventuellt var jag den mest kända artist som någonsin deltagit i Eurovisionen, så när jag kom tillbaka till Frankrike hade jag lite samma känsla som när min karriär började: jag var rädd att folk skulle vara besvikna över att jag inte tog hem trofén ... Men jag hade inte försökt anpassa mig till Eurovisionsformatet, utan gjorde min egen grej och var mig själv. Och det var också det jag fick respekt för.