Insändare: Amnestys ”skrivbordsprodukt” baserar sig på gedigen forskning

09.08.2022 19:19
Torsten Fagerholm tar (8.8) i en kommentar till storsläggan för att kritisera en kort Amnesty-rapport om ukrainska överträdelser av den humanitära rätten, som Amnestys forskare bevittnat i Ukraina. Med ett mycket färggrant språk beskyller han Amnesty för att vara en besserwisser och för att ha levererat en skrivbordsprodukt, som ignorerar perspektiv och kontext.
Amnestys erfarna krisforskare, som tidigare levererat rapporter från krig i bland annat Irak, Syrien, Jemen och Tigray i Etiopien, har regelbundet de senaste sex månaderna varit på plats i kriget för att dokumentera ryska krigsförbrytelser. Amnesty har publicerat över 20 rapporter om dessa ryska grymheter och också HBL har rapporterat om dem. De ukrainska myndigheterna har till och med begärt att få ta del av den här forskningen för sina egna rättsprocesser. Amnesty har för första gången någonsin sagt att en part i ett krig, alltså Ryssland, har gjort sig skyldig till anfallskrig.
Den här kontexten tycks vara glömd då vi publicerar en redogörelse om hur ukrainska soldater placerar sig i tätt befolkade områden för att beskjuta ryska trupper utan att varna befolkningen om att de kan utsättas för fara av moteld. Enligt befolkningen i dessa 19 områden, som våra forskare intervjuade, hade de inte uppmanats att lämna området och inte fått förhandsvarningar. Fagerholm låter oss veta att ukrainska soldater veterligen försökt göra det. Säkert har så också skett i många fall, men inte i dem som Amnesty dokumenterat. Inte heller i de exempel som publicerats av FN:s människorättskontor i juni och inte heller i de fall som rapporterats av Human Rights Watch bara någon vecka före Amnestys rapport. Journalister från nyhetsbyrån AP och från den brittiska tidningen The Guardian har gjort likadana observationer.
Dessa andra rapporter har inte lett till en likadan våg av protester som Amnesty nu fått ta emot, vissa sakliga, de flesta närmast undermåliga personliga angrepp. Det skall kanske tolkas som att Amnesty är synligare/viktigare, men tyvärr kan det också tolkas som så att vi schabblat i vår kommunikation. I vår så faktabaserade verklighet, där vi för att citera Fagerholm ”nyktert dokumenterar övergrepp på båda sidor”, har vi inte tillräckligt tagit i beaktande hur djupt Ukraina berör och hur mottagaren möter våra kalla fakta, som saknar ett känslomässigt engagemang. Vi har skrivit inne i vår egen bubbla. Det är vårt misstag och det beklagar jag innerligen. Rapportens fulla version med satellitbilder och kartor har sänts till de ukrainska myndigheterna, men inte publicerats för att det skulle falla Ryssland i händerna. Jag litar på att den kritik mot rapporten, som har kommit från diverse militära experter, inte skulle vara så hård om de hade tillgång till all fakta. Att vi ändå inte gav ut litet mera information var Amnestys andra misstag och har alltså lett till både frän kritik och ännu fler massiva osakliga meddelanden till Amnestys talespersoner i flera länder.
Att Ryssland utnyttjat Amnestys rapport till sin egen propaganda var väl väntat, men är det någon som inte ser igenom den ryska skenheligheten och kan ta deras utlåtanden, där bekvämt nog allt som vi har dokumenterat om Ryssland glöms bort, som just så enögda som de är.
Fagerholm skriver att också Ukraina har ett ansvar att följa krigets lagar, bevara sitt moraliska övertag. Det är ju just det vi säger och varför vi publicerar vår rapport. Men samtidigt skriver han att ”försvararen inte kan förväntas slåss med ena handen bakbunden, intill självutplåning tillfredsställa det regelverk som angriparen struntar i”. Här är vi av helt annan åsikt. Om Ukraina struntar i den internationella humanitära rätten, hur än så litet, och inte vill ta emot befogad kritik, är vi på ett sluttande plan.
I dagens finländska medieklimat får man nog säga att Goljat är en skurk och applåderas för det, men uppenbarligen inte att David inte heller följer reglerna, då får man med verbala konststycken på käften. Jag hade hoppats på att HBL:s ledarskribent hade ett litet bredare perspektiv.
Frank Johansson, verksamhetsledare
Svar Marc Garlasco, en ansedd FN-expert på krigsbrott och begränsning av civil skador, fördömer entydigt Amnestys slutsatser. Han fruktar att rapporten kan utsätta ukrainska civila för fler ryska terrorbombningar, då Kreml nu tutar ut falsarier: att Kiev använder sig av mänskliga sköldar. Ryssland törstar efter precis den sorts falska balans som Amnesty övervägt levererar. Då man – som sig bör – lyfter fram brott mot krigets lagar måste man vara extra noggrann med inramningen: kontext, betoning och proportionalitet.
Samtidigt blir man fundersam då Amnesty International medvetet har kört över Amnesty i Ukraina inför sitt beslut att fördöma det ukrainska självförsvaret mot Rysslands utrotningskrig och fördrivningar. Man hade förväntat sig bättre politisk läs- och kommunikationsförmåga av en instans med Amnestys pretentioner.
Torsten Fagerholm, Ledarskribent

ANDRA LÄSER