Demilitariseringen en säkerhetsrisk för Finland och Sverige

26.04.2022 19:19
Tolkad så som Veronica Törnroos gjorde måndagen den 25 april i Finlands riksdag är Ålands demilitarisering en säkerhetsrisk för Finland och Sverige.
Jag tycker att Törnroos hade kunnat lyssna lite bättre på vad Matti Vanhanen enligt Etelä-Suomen Sanomat fört fram, att han (enligt TV-nytt klockan 9.30 den 25 april) hade stor respekt för Ålands demilitariserade status, men kunde tänka sig ett initiativ från åländskt håll att bjuda in militära trupper. I stället valde hon att köra den gamla vanliga linjen då hon konstaterade att det inte är någon idé att ändra ingångna avtal om det inte ligger någon fördel i det, vilket det enligt henne (i samma TV-nytt) inte gör.
Där hade Törnroos nog inte riktigt tänkt färdigt. Just nu skulle ju en tillfällig ändring av ett avtal – om det avtal hon avser är demilitariseringsavtalet (som Ryssland för övrigt inte skrivit under) – ge en kanske rentav avgörande militär fördel i vunnen tid för Finland och Sverige.
När Ryssland agerar som vi sett det göra denna vinter innebär ett demilitariserat Åland i praktiken detsamma som ett åländskt militärt vakuum. Därför finns det, trots att Ryssland haft oväntade svårigheter i Ukraina, en kanske inte stor men ändå reell risk för att den oberäknelige (och av den institutionella paranoian i Ryssland lidande) Putin mobiliserar sin Kaliningradflotta, sitt flygvapen och sitt missilvapen för en invasion av Åland.
Den risken borde nog varje klart tänkande ansvarsbärare se.
Kanske jag målar Putin på väggen, men faktum är att ryssarna känner sig trängda från alla håll i väst. Därför kan de tänkas tycka att Åland är livsviktigt för att de ska kunna hålla något slags kontroll över Östersjön och sin export och import den vägen. Att det dessutom vore en stor strategisk fördel att från Åland kunna hota Storstockholm och Åboregionen med missilangrepp minskar knappast ryssarnas potentiella intresse för att försöka inta Åland.
Därmed, inser ju vem som helst, är ett Åland utan försvar en säkerhetsrisk får både Finland och Sverige.
Det är nämligen så, att man i konventionell krigföring svårligen kan försvara ett område utan att själv vara på plats och inta försvarsställningar. Och det tar i praktiken nog lite längre tid än bara ett samtal till försvarsministern. Läget är lite jämförbart med att inte ha någon brandkår i kommunen eller någon skumsläckare i sitt hus.
Vårvintern 2022 har många politiker uppdaterat sina egna övertygelser beträffande nationell säkerhet. Jag lyfter på hatten.
Ta timeout nu, även Törnroos, och tänk igenom vad Vanhanen sade. Det handlar inte bara om Åland nu, utan om oss också, oss på andra sidan Skiftet. Och om dem på andra sidan Ålands hav.
Förresten kommer mina söner, som under sin värnplikt i Dragsvik genomgått en hård utbildning för att försvara Åland, att vid angrepp mot Åland riskera liv och lem för ålänningarna. Hur är det med Ålands egna ungdomar? Sorry att jag tar upp saken, men ...

Magnus Gräsbeck,

Houtskär

ANDRA LÄSER