Politiska tjänsteutnämningar borde upphöra

Politiska tjänsteutnämningar är korruptionens synligaste form. De är brott, som är mot grundlagen. Trots det har ingen stått inför rätta för det. Politiska tjänsteutnämningar fyller också de fem kännetecken vilka EU har gett om organiserad brottslighet. I politiska utnämningar kan kompetenta sökande bli orättvist behandlade, därför är de också rasistiska gärningar.
Enligt Iltalehtis opinionsundersökning 2010 motsatte sig 93 procent av de svarande politiska utnämningar. Riksdagsledamöter har blivit valda till riksdagen för att representera folket. Därför borde folkets vilja synas i besluten som ministrarna och riksdagsledamöterna fattar.
Statsadministration kan verka på bästa möjliga vis endast när högre tjänster alltid ges åt de mest kompetenta sökandena. Det har blivit stor brist på sakkunniga tjänstemän på grund av att utnämningar fortsatt i årtionden i enlighet med ”så har det alltid varit”. Alltid när man i utnämningar handlar grundlagsstridigt inverkar det försämrande på arbetet, gemenskapen, vi-andan och arbetsklimatet. Arbetseffektiviteten förorsakas på detta vis mycket skada.
Folkets svaga förtroende för politikerna och brist på intresse för politiken syns bland annat i lågt valdeltagande. Det finns möjlighet att höja förtroendet om riksdagen fungerar ansvarsfullt och moraliskt rätt i denna sak. Det enda sättet att få slut på politiska tjänsteutnämningar är att statens tjänstemannalag skulle ge möjlighet till överklagan och i strafflagen borde stiftas stränga straff- och skadeståndskrav. Efter det tror jag att ingen minister med förståndet i behåll skulle föreslå någon till höga tjänster på grund av endast politiska meriter.
Marins regering visar dåligt exempel för folket när också den har gjort rasistiska tjänsteutnämningar, vilka är mot grundlagen och folkets vilja. Det senaste var när Kimmo Tiilikainen utnämndes till direktör för Geologiska forskningscentralen förbi flera andra med kvalificerade meriter inifrån centralen. Om detta berättade minister Mika Lintilä ärligt i medierna med orden ”landets sed”.
Statsrådet borde nu ge lagreformens förberedelse till oberoende jurister, om sådana jurister inte finns inom Justitieministeriet. På detta vis undviker man i fortsättningen besvärliga avgöranden vilka också skulle kunna vara mot ministereden, i vilken man lovar hörsamma grundlagen och andra lagar samt att fungera rättvist och opartiskt för folkets och samhällets bästa.

Vesa Vuorinen,

Vasa

ANDRA LÄSER