Insändare: Vakna upp, Helsingfors universitet!

Helsingfors universitet
29.09.2022 16:16 UPPDATERAD 06.10.2022 10:17
När jag började studera pedagogik på Helsingfors universitet hösten 2020, rådde en pandemi världen över. En glad och social 20-åring som jag såg framemot ”den bästa tiden i livet”, som så många bekanta beskrivit studietiden för mig. Studiestarten blev allt annat än det.
Studiestarten bestod av studiekompisar och professorer i små svarta rutor på Zoom, obefintliga studieevenemang och en numera deppig 20-åring vars förväntningar inte mötts. I samma veva publicerade professor Katariina Salmela-Aro sin forskning om Helsingfors universitets studerandes motivation och utmattning under 2020. Den enligt mig, inte alls förvånansvärda siffran 60 procent utmattade studerande berodde på distansundervisning och icke tillgodosedda basbehov såsom social interaktion och mening. Här väcktes hoppet för många studerande, kanske universitet öppnar ögonen och välkomnar oss till campus?
Ett par månader senare, i början av 2021, ringer Svenska Yle upp mig. ”Vad tycker du om att Helsingfors universitet beslutat att höstens undervisning sker huvudsakligen på distans?” Frågan kom som en chock för mig. Hade universitet inte agerat kring forskningen och önskemål? Besvikelsen var enorm, och det fanns många frågetecken kring varför man dragit förhastade slutsatser ett halvår i förväg.
När jag hösten 2021 påbörjade mitt andra studieår, hade jag förhoppningar om att få komma till campus. Förhoppningarna möttes delvis, vi hade en del undervisning utomhus samt några få tillfällen på Brobergsterrassen. Eftersom pandemin fortfarande härjade i Finland, fanns möjligheten att delta på distans. Detta betydde att undervisningen blev halvdan, och det blev sällan livliga diskussioner. Många av mina kurskamrater var fortfarande endast en svart ruta på Zoom. Hösten 2021 bestod av hybridmodellen och utomhusevenemang.
Under våren 2022 uttalade sig universitet och yrkeshögskolor i Svenska Yles artikel kring hur deras undervisning skulle se ut våren 2022. Helsingfors universitet uttalade sig på följande sätt: ”Målet är att få studerandena tillbaka till campus innan sommar” (Susanna Niinistö- Sivuranta, 31.1.2022, Svenska Yle).
Under våren 2022 kunde jag på en hand räkna de gånger jag deltagit i kontaktundervisning.
I augusti 2022, då jag skulle påbörja mitt tredje år på universitetet, satt jag ivrigt och väntade på ett mail med besked om kontaktundervisning. Inget mail kom, och när jag såg mitt schema, var besvikelsen återigen stor. Nu, tre år senare har jag fortfarande största delen av mina studier på distans. Jag ska skriva min kandidatavhandling och har knappt upplevt studietiden.
Den här texten är till Helsingfors universitet. Universitetet har makten att ändra på situationen och ge mig något positivt att se tillbaka på. Jag vet också att många står bakom mina åsikter, och denna debatt har legat och kokat sedan våren 2021. Låt mina åsikter sjunka in, och förhoppningsvis kan universitetet fortfarande ge mig tillbaka ”den bästa tiden i livet”.
Hilda Jungar, klasslärarstuderande, Helsingfors universitet

ANDRA LÄSER