Hur bygger man världens bäst fungerande stad?

Att barn och unga är de som lider mest av pandemin är ett påstående som tycks provocera. Det är naturligtvis vanskligt att jämföra lidande, och statistiken över vilka som avlidit och vårdats på sjukhus till följd av covid-19 är ett vanligt motargument. Men hur märks och mäts skadorna av distansundervisning, förlorade vuxenkontakter och vardagsrutiner? Och hur dåligt ska unga tvingas må innan staden förklarar nödtillstånd?

En tid dokumenterade jag alla uppgrävda gatuavsnitt, avspärrningar och blockerade trottoarer som jag tvingades navigera under min dagliga promenad mellan hem och arbetsrum. ”Här byggs världens bäst fungerande stad”, står det ofta på skyltar vid de allra värsta och bullrigaste hindren. Min tanke med fotograferandet var väl att ironisera över sloganen på sociala medier, men sen kändes det ändå småaktigt och kortsiktigt och jag publicerade aldrig.

Men byggandet fortsätter. Just nu får stadens invånare säga sitt om förslag till förvandlingar av bland annat Elielplatsen, Sandviken, Kaserntorget och Södra kajen. Staden växer och har pengar, överskottet för coronaåret 2020 ligger på femhundra miljoner euro. Det är så hisnande att jag faktakollar flera gånger, men faktiskt: en halv miljard. På plus. Nånstans här börjar alla arkitekttävlingar, simulerade gatuvyer och slagord kännas som rökridåer, kanske för att leda bort folks tankar från pandemin, eller för att skydda invånarna i världens bäst fungerande stad mot fasan som morden i Forsby och Vallgård har lämnat i luften. Barnombudsmannen publicerade 31.3 sin rapport över barnens mående under pandemin och det är mörk läsning inte minst vad gäller våldsstatistiken: det handlar inte bara om hur det känns i maggropen, det är verkligen oroligare i skolorna och på gatorna och på barnskyddets enheter än det varit på mycket länge.