Finlands elitidrott behöver mindre prat och mera verkstad

Finlands elitidrottssystem är byråkratiskt, komplicerat och splittrat, enligt en färsk rapport som beställts av Undervisnings- och kulturministeriet.

Iivo Niskanen fixade tre av Finlands åtta medaljer i OS i Peking. 
KrönikaMarcus Lindqvistmarcus.lindqvist@hbl.fi
28.06.2022 15:15 UPPDATERAD 28.06.2022 16:59
Juni, sol och värmebölja. Vilken tidpunkt att samlas i det före detta Idrottsmuséet för att gå igenom Finlands uteblivna framgångar i internationell idrott under de senaste årtiondena.  Undervisnings- och kulturministeriet saknar inte spelsinne, lika lite som undertecknad saknar sinne för ironi. 
Finländarna är tokiga i framgång i toppidrott, toppidrott har spelat en viktig roll i vårt samhälle och bidragit till den nationella självkänslan, konstaterar den danska forskaren Rasmus K Storm. Samtidigt har toppidrottens värderingar delvis hamnat på kollisionskurs med samhällets utvecking, fortsätter han och lyfter fram bland annat dopningsskandalen i Lahtis som ett exempel på toppidrottens mörka sidor. Han illustrerar sin presentation med en bild av den danske ex-proffscyklisten Michael Rasmussen, som åkte fast för dopning under 2000-talet då han låg i ledningen i Tour de France. Eventuellt oavsiktlig ironi. 
Danmark har ungefär lika många invånare som i Finland, men tog hem tre guld och totalt elva medaljer i sommar-OS i Tokyo 2020. Finland: två brons. I vinter-OS i Peking tog Finland åtta medaljer, av vilka fem i praktiken var kommunen Vieremäs Iivo och Kerttu Niskanens förtjänst.

ANDRA LÄSER