Anna Alm: Jag är glad över att kalvningssäsongen fått en bra början

Vinden viner i fönstren och snön smattrar mot rutan. Dagen som började med många minusgrader, strålande sol och årets första kalv slutar med ett riktigt yrväder. Ingenting lockar lika mycket som sängen, men jag vet att om jag inte gör en runda till ladugården först kommer sömnen ändå att bli orolig. Jag byltar på mig flera lager med kläder och ytterst ladugårdskläderna som redan är ordentligt smutsiga och sprider en härlig lukt i vårt hus, men de får vänta med att bli tvättade tills den lilla kalven klarar sig utan hjälp.

När jag svänger runt husknuten med handen som snöskydd framför ögonen hoppar en hare nästan i famnen på mig. För en sekund står vi båda förstenade och glor på varandra, sedan tar den med ett ryck några långa hopp och försvinner i det vita. Jag följer med blicken harens spår tillbaka en bit och blir rädd att den nu har varit på den nyplanterade magnolian. Men nej, bara i närheten. Jag måste kolla upp om djuren brukar äta magnolia. Ska nog också bygga lite vidare på nätet vi har satt runt den som skydd.

Väl vid ladugården är det inga kor ute och äter fast det finns gott om mat kvar. Där inne står de flesta ännu och tycks fundera om det här busvädret nu verkligen tänker förstöra deras midnattsmål helt. Jag är nöjd att de står för då är det lättare att se om juvren börjat svullna eller om de rör sig rastlöst på det där typiska sättet när en kalvning sätter i gång. Janina ligger ner, men hon kalvade så sent i somras att hon inte kan få nästa kalv ännu på ett par månader. Queen ligger också, men hon ska kalva första gången och fick gå ut till tjuren lite senare så det är inte heller aktuellt ännu. Icia står framför dörröppningen och tycks nästan njuta av vinden. När jag kommer nära tar hon några steg mot mig för att bli kliad. Inga tecken på kalvning här heller. Alla de andra verkar också lugna om än lite frustrerade på vädret. Så det verkar som om jag kan sova lugnt i natt.