HBL har granskat nyländska djurskyddsbrott – vanvård av katter, hundar och hästar vanligast

Polisen i Östra Nyland utreder sedan början av sommaren en omfattande smugglingshärva där man misstänker en 28-årig man och en 18-årig kvinna i Vanda för att ha hämtat in allvarligt sjuka och alldeles för små kattungar i försäljningssyfte. De yngsta ungarna har bara varit kring tre veckor gamla och flera av dem var i så dåligt skick att de måste avlivas.

Det handlar om ett tjugotal ungar, varav ungefär tio hade sålts vidare med falska papper innan polisen ingrep.

Kattungarna har enligt HBL:s uppgifter hämtats till Finland från Estland, men det är fortfarande oklart om det är deras ursprungsland. Förundersökningsledaren Paavo Ritari säger ändå att flera av ungarna haft smittsamma sjukdomar som potentiellt kan vara farliga för både andra djur och människor.

– Brottsrubriceringen är bland annat djurskyddsbrott, bedrägeri och smuggling. Det handlar om en omfattande utredning där vi samarbetar tätt med övervakande veterinärer. Under sommaren har polisen bland annat hört de misstänkta och offren för bedrägeriet.

Sådana här slags stora smugglingshärvor är om inte ovanliga så inte heller särskilt vanliga i Finland. HBL har granskat de 80 djurskyddsbrott som behandlats i de nyländska tingsrätterna sedan 2020 fram till augusti i år.

Merparten av dem gäller vanvård av djur och offren är huvudsakligen hundar eller katter. Den vanligaste åtalspunkten är djurskyddsbrott, där straffet ligger mellan dagsböter och två års fängelse. Tingsrätterna har i de allra flesta fall valt att utfärda dagsböter av varierande storlek.

För att ta till ett villkorligt fängelsestraff krävs i regel att brottet varit ovanligt grovt, eller att brottet riktats mot en ansenlig mängd djur (t.ex. produktionsdjur).

Exempelvis bad en kvinna i Västra Nyland i början av 2018 en bekant man sköta hennes hundar under den tid hon låg intagen på rehabilitering. Då en polispatrull besökte bostaden i mitten av januari hittade de bland annat en hund som var inlåst i en liten bur. Hela bostaden var också stökig och ostädad.

Efter det här påbörjades en period där den övervakande veterinären under tre månader flera gånger besökte bostaden. Där befann sig alltid ett varierande antal män som missbrukade och det var uppenbart att djuren inte blev omskötta. Utöver den inlåsta hunden bodde två andra hundar, fyra vuxna katter, två tamråttor och två kaniner i bostaden.

Hunden i buren var exempelvis tvungen att uträtta sina behov inuti den och hade som en följd av det bland annat kraftigt nedsmutsad päls. Golvytan i bostaden var täckt av smuts, avfall och djuravföring och det luktade kraftigt av urin och avföring. Både råttorna och kaninerna var inlåsta i ostädade burar, och saknade helt och hållet vatten.

Djurens levnadsförhållanden var vid varje besök under all kritik och veterinären gav order om åtgärder som måste vidtas för djurens del. Ingenting hände.

Hundarna omhändertogs akut under ett av veterinärbesöken, men staden ansåg att man inte var skyldig att ta hand om dem så de skickades tillbaka hem.

Efter två månader uppmanade veterinären slutligen kvinnan att hitta nya hem till djuren, eftersom det stod klart att varken hon eller den man hon anlitat som djurskötare var kapabla att ta hand om djuren. Det lovade kvinnan göra.

En dryg månad senare larmade grannarna igen djurskyddet. Det gällde oljud i bostaden därifrån det visade sig att kvinnan redan flyttat ut. Kvar i bostaden fanns ändå tre hundar, varav en samma hund som redan första gången varit inlåst i den alltför trånga och smutsiga buren. Bostaden var impregnerad av urin, avföring, skräp, samt glasskärvor och det visade sig att djuren i det här skedet varit helt övergivna i minst en vecka.

Samtliga hundar måste avlivas. Smådjuren och en av de fyra katterna hade i det här skedet placerats i extern omvårdnad men vart de tre andra katterna tagit vägen förblev oklart.

Tingsrätten i Västra Nyland dömde båda för djurskyddsbrott i september 2021. Mannen, som också åtalats för snatteri och skadegörelse, dömdes till 80 dagsböter, sammanlagt 480 euro. Kvinnan dömdes till 60 dagsböter, totalt 360 euro. Bägge fick också ett tre år långt djurhållningsförbud.

Av de mer än 6000 inspektioner som landets övervakande veterinärer årligen utför är drygt tio procent så allvarliga att man måste ingripa omedelbart. Största delen av djuren som far illa är sedan flera år tillbaka sällskaps- och bruksdjur, såsom hästar.

I en vanvårdshärva som nystades upp i Östnyland för ett par år sedan var det just en stor mängd hästar som var utsatta. Det handlade om en gård med tiotals hästar, fyra hundar och ett okänt antal katter som bland annat tvingats leva utomhus i odrägliga förhållanden. Omständigheterna var alarmerande: spiltorna var gyttjiga och smutsiga, djuren ovårdade och magra.

En kvinna som placerat sin häst för avelsbruk hos gårdens ägare hade återfått den i eländigt skick.

“.. utsvulten, törstig, smutsig och alla dess ben har varit uppsvullna och skorviga. Ägaren X har skött om hästen så att den blev i bättre skick men eftersom den fortfarande var mager och bakbenets stödkonstruktion gett efter tog X, efter att ha diskuterat med veterinären, beslutet att låta avliva hästen. Hästen hade fött två föl och var dräktig då den avlivades.”

Veterinärens bedömning av hästen var att hon “aldrig sett en häst i så dåligt skick, så mager.” Utöver den här hästen innehade paret nästan tjugo egna hästar. Efter en orosanmälning över att djuren var ute dag och natt, året runt, besökte den lokala övervakande veterinären 2016 stället och noterade flera brister. Under de följande fyra åren återkom hon fler än tio gånger och fann varje gång brister i alla djurens levnadsförhållanden.

Mannen dömdes 2020 till 90 dagsböter, sammanlagt 1140 euro, kvinnan till villkorligt fängelse i 60 dagar eftersom hon också åtalades för misshandel. Tingsrätten ansåg ändå att man inte behöver utfärda djurhållningsförbud eftersom “de rådande förhållandena (väder, arbetskraftsbrist, den ena åtalades hälsotillstånd mm) inte har varit så allvarliga” att paret kan anses vara olämpliga eller oförmögna att ha djur och eftersom deras yrke är hästuppfödning. Därför kan de fortsättningsvis ha hästar och andra djur.

Domen har överklagats och ligger fortfarande hos hovrätten, vilket betyder att den inte vunnit laga kraft.

De fall som når ända till rättssalen brukar i regel vara av den allvarligare sorten.

Det har också flera forskare som granskat djurskyddsbrott och juridik kommit fram till. Bland dem finns Helsingfors stads långvariga veterinär Elli Valtonen som just nu arbetar med en doktorsavhandling där hon analyserar 1500 domar som utfärdats mellan 2011 och 2020. Av dem har nästan 950 gällt sällskapsdjur och i över hälften av de behandlade ärendena har ett eller flera djur endera dött eller avlivats som en följd av vanvården.

Det här syns också i de domar HBL har granskat. Endera har djuret dött av vanvården, eller så har det varit i så dåligt skick att man varit tvungen att avliva det då vanvården avslöjats.

I Valtonens preliminära analys gäller en fjärdedel av domarna våldsbrott mot djur, och de övriga till största del om vanvård i olika former. I de domar vi granskat kan det handla om att människan tappat kontroll över sin vardag och då glöms också djuret bort. Eller så handlar det om att man inte förstått, eller förmått, föra djuret till veterinärvård trots att det är gammalt och sjukt.

Det vanligaste djuret som faller offer för brott är hundar, men det beror sannolikt på att de syns utomhus och därför kan omgivningen reagera. Samtidigt vet man att också katter utsätts för olika former av brott bakom stängda dörrar.

Bland de fall vi granskat finns tiotals sådana. Katter som misshandlas och slängs i golvet, eller katter som överges då ägaren flyttar.

Och många sådana fall där ägaren inte förmått ta adekvat ansvar för sina djur.

Såsom i Helsingfors där en kvinna hade lämnat minst sju katter i snuskiga och olämpliga förhållanden. Då den övervakande veterinären besökte bostaden hade kvinnan redan flyttat bort, men kvar i bostaden fanns katterna utan varken mat, vatten eller annan omvårdnad.

Bland dem fanns bland en honkatt som nyss fött ungar, varav en hittades död bland allt bråte. Kvinnan påträffades efter det i Vanda med fler än tjugo andra katter, många av dem nyfödda. Också här var omständigheterna odrägliga: smuts, skärp, överfulla kattoaletter samt mängder av urin och avföring omkring bostaden.

I rätten förklarade kvinnan att hon inte förstår varifrån alla katter kommit, och försökte bortförklara flera av de oegentligheter som uppdagats kring de vanvårdade katterna. Tingsrätten beslöt slutligen att döma henne till villkorligt fängelse i fyra månader, vilket bland annat motiverades med kvinnans tidigare brottsregister. Hon fick också djurhållningsförbud i tre år.

Men för att behandlas i rättssalen krävs det att ett brott uppdagas. Då är polisens insatser centrala. Dels ska polisen ta emot brottsanmälningen och åtgärda den, dels ska man göra en förundersökning som håller för att åklagaren ska kunna väcka åtal.

Särskilt framgångsrika har polisen inte varit då det gäller att hantera djurskyddsbrott.

Det konstaterade Justitiekanslern (JK) i ett ställningstagande i slutet av fjolåret. JK:s kritik mot polisen var hård, bland annat för att så få av de fall som övervakande veterinärer larmat om verkade ha lett till en förundersökning. Kritiken ledde till att Polisstyrelsen i våras för första gången tvingades gå ut med riktlinjer för hur polisen ska bli bättre på att sköta djurskyddsbrott.

Vid Östra Nyland polisinrättning har man det senaste året arbetat med en riktad finansiering som använts för just det här. Enligt kommissarie Paavo Ritari har det varit en stor framgång när en utredare kunnat öronmärkas för djurskyddsbrott.

Men i slutet av året tar finansieringen slut och det är oklart hur framtiden ser ut. Samtidigt tampas polisen med resursbrister och ställer man ett misshandlat djur mot en misshandlad människa är realiteterna krassa.

– Polisen handhar enorma mängder allvarliga brott mot liv och måste prioritera dem framom djur. Så krass är verkligheten, dessvärre.

Han konstaterar också att Vandaregionen tack vare projektfinansiering kunnat ha en öronmärkt djurskyddsutredare men att det är ohållbart att sådana här satsningar är tidsbundna.

– Hon har gjort ett oerhört starkt arbete, skapat nätverk och kunnat vidareutbilda sig, men utan öronmärkta pengar kan jag inte säga hur den utredarens framtid ser ut.