Ingen lösning på Greklands kris

En tidsfrist löpte ut, men eurogruppen ser ljust på Grekland. Optimismen verkar inte helt övertygande, det finns nya osäkerhetsfaktorer, och de gamla är kvar.

Vid euroländernas finansministrars möte i måndags var det meningen att man skulle nå en överenskommelse om att ge Grekland tillgång till en ny utbetalning av stödpaketet på 86 miljarder euro. Det mödosamt hopfogade paketet räddade Grekland från kollaps sommaren 2015.
Mötet var det sista före serien av val i flera EU-länder.
Det blev ingen överenskommelse, men ändå visade ministrarna upp glada miner efter mötet.
Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem från Nederländerna tonade ner dramatiken och sade att Grekland inte befinner sig i någon likviditetskris.
Krisen inträffar i juli om Grekland inte får stöd för att betala räntor och amorteringar för sammanlagt 7,5 miljarder euro.
Behållningen av måndagsmötet var att de så kallade institutionerna, euroländerna och Internationella valutafonden IMF, ska åka till Aten för att tillsammans med de grekiska myndigheterna komma överens om strukturella reformer av skattesystemet, pensionerna och arbetsmarknaden.
Institutionerna har inte varit i Aten sedan december i fjol. Sedan dess har tonen blivit allt mer irriterad både mellan Grekland och euroländerna och mellan euroländerna och IMF.
IMF anser att euroländerna ställer för stränga krav på Grekland. Dessutom kräver valutafonden att Greklands ohållbara skuldbörda måste minskas. Det är otänkbart för länder som Tyskland, och för den delen, Finland.
Greklands premiärminister Alexis Tsipras har för sin del lovat grekerna att det inte blir flera nedskärningar.
Dijsselbloem lovade nu att åtgärderna skiftar fokus från nedskärningar till reformer som stärker tillväxten.
Allt låter väldigt välbekant från tidigare skeden av den snart åtta år långa skuldkrisen.
Då kan man anta att också upplösningen följer det välbekanta manuskriptet. När klockan tickar mot noll kompromissar man fram åtgärder som löser den akuta situationen, och så fortsätter det cykliska förloppet mot nästa kris.
Inget av de tre tidigare stödpaketen, som sammanlagt är värda omkring 300 miljarder euro, har varit politiskt enkelt att få igenom. Nu handlar det visserligen inte om ett nytt paket utan om en utbetalning från det paket som redan är beviljat.
Men miljardstödet till Grekland kan bli ett politiskt slagträ som riktas mot EU och euron i valrörelserna i Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Det är ett verksamt valvapen, som bland annat bidrog till Sannfinländarnas framgångar.
En annan riskfaktor är den allt starkare misstron mellan de tre parterna. IMF och eurogruppen litar inte på att Grekland verkligen genomför de reformer man har lovat, och Grekland litar inte på att man får tillräckligt stöd trots de tunga sparprogrammen.
I den här atmosfären av växande misstro och ökad politisk spänning verkar Jeroen Dijsselblooms optimism en aning ogrundad.
Dessutom påverkas också Greklandskrisen av världspolitikens största osäkerhetsfaktor just nu.
Enligt brittiska The Independent har den EU- och eurokritiske professorn Ted Malloch, som Donald Trump antas utse till USA:s EU-ambassadör, sagt att grekiska ekonomer har diskuterat med amerikanska tankesmedjor om att Grekland kunde lämna euron och i stället börja använda dollarn som valuta.
Malloch sade inte om planerna också innebär att USA tar över ansvaret för Greklands skulder.

ANDRA LÄSER