Spänt under ytan

Det har varit tunnsått med nyheter från arbetsmarknaden sedan modellen där exportsektorn bestämmer nivån på löneförhöjningarna gick på grund. Men det finns spänningar under ytan.

Den exportledda lönemodellen, också kallad Finlandsmodellen, var en del av konkurrenskraftsavtalet som är en av hörnstenarna i regeringens ekonomiska politik. Ett viktigt mål är att höja sysselsättningsgraden till 72 procent.

Avtalsförhandlingarna i de olika förbunden inleds i höst när kollektivavtalen löper ut. Pappersindustrins avtal går ut i september, metallavtalet i oktober.

Vid pappersindustrins seminarium i torsdags möttes industrin och facket.

Där sade Pappersindustrins ordförande Jussi Pesonen att branschens kollektivavtal inte motsvarar dagens krav. Han sade också att fabrikerna står stilla under veckosluten för att kollektivavtalen "överkompenserar" veckoslutsarbetet.

Pappersfackets ordförande uppfattade utspelet som ett angrepp, och tyckte dessutom att Pesonen hotade med nya fabriksstängningar ifall avtalen inte förnyas.

Vid samma seminarium sade Metalls ordförande Riku Aalto att arbetsmarknadsfältet har radikaliserats tydligt under det senaste året. Arbetsgivarna vill försvaga avtalssystemet och bland facken finns de som hotar med generalstrejk.

Den grupp som utgör basen för avtalssamhället tunnas ut i båda kanterna, varnade Aalto.

Förtroendet mellan arbetsmarknadsparterna fick en rejäl törn då Finlands näringsliv EK valde att säga upp grundläggande arbetsmarknadsavtal medan förhandlingsprocessen om den exportledda lönemodellen fortfarande pågick.

Samtidigt försvagades de fackliga centralorganisationernas position då FFC, Akava och STTK inte längre har någon att ingå avtal med.

Uppladdningen inför höstens avtalsomgång märks också inom andra delar av arbetsmarknaden.

Finlands företagare gjorde nyss ett utspel där man vill frångå de allmängiltiga kollektivavtalen. Allmängiltigheten betyder att branschens kollektivavtal också gäller företag som inte hör till arbetsgivarförbundet. Företagarna vill att principen bara ska gälla minimilöner, inga andra arbetsvillkor.

Men att frångå allmängiltigheten är ett rött skynke för facken.

FFC presenterade en enkät som visar att 22 procent av förtroendemännen har utsatts för påtryckningar från arbetsgivaren för att försämra arbetsvillkoren. År 2015 var motsvarande andel 15 procent. Den här trenden kan göra det svårare att öka andelen företagsvisa avtal. Avtal på företagsnivå är ett långvarigt önskemål från arbetsgivarna.

Den spända stämningen på arbetsmarknaden minskar inte av den färska statistiken som visar att tillväxttakten i Finlands ekonomi var oförändrad under det sista kvartalet i fjol.

Om det betyder att Finland just nu befinner sig på toppen av en högkonjunktur kan regeringen inte hoppas att ökad tillväxt ska bidra till att minska de statsfinansiella underskotten. Det ökar trycket på regeringens halvtidsförhandlingar efter kommunalvalet.

Arbetsmarknadsveteranen Lauri Ihalainen, riksdagsledamot för SDP, varnar redan regeringen för att då komma med ytterligare åtstramningar som drabbar löntagarna. Det gäller för regeringen att läsa av stämningarna på arbetsmarknaden på rätt sätt.

Om exportsektorerna som inleder förhandlingsrundan syr ihop likartade avtal skapas en exportdriven lönemodell, även om den kanske inte kallas så. Men då krävs det större samsyn mellan fack och arbetsgivare än vad man nu ser. Annars är risken stor att de radikala krafter som Riku Aalto varnar för får sätta agendan.

ANDRA LÄSER