Ett år senare: Kan du svenska nu, Fatim Diarra?

– Först var det irriterande och svårt, men ju mer man förstår desto trevligare är det, säger Fatim Diarra, stadsfullmäktiges ordförande, om det svenska språket.

– Allt blev lättare när jag beslöt mig för att bara försöka. Att göra fel gör inget, säger Fatim Diarra.
Sofia Holmlundsofia.holmlund@hbl.fi
02.10.2022 05:01
När Fatim Diarra (Gröna) valdes till ordförande för Helsingfors stadsfullmäktige 2021 lovade hon att svenskan skulle gå som en dans på rosor inom ett år.

Hur har det gått med den saken?

– Jag vågar prata mer svenska med andra politiker och med mina kompisar. Det är kul! Jag har också hållit två tal till hälften på svenska och till hälften på finska. Jag var jättenervös innan, säger hon.
Talen höll hon för grupper som var på besök i stadshuset på Norra Esplanaden.
Skillnaden är stor från ett år tillbaka när HBL intervjuade henne för första gången. Alla intervjufrågor ställs på svenska och hon försöker svara på majoriteten av dem på svenska. Svårare saker säger hon på finska.
– Min svenska är bättre nu och jag har mer självförtroende när jag pratar.
Under året som gått har hon deltagit i två svenskkurser. Den första fokuserade på grammatik och i den andra, som hon går nu, övar hon sig på att tala.
Fatim Diarra är uppvuxen i Munksnäs i Helsingfors.
Diarra kan inte sätta fingret på någon viss vändpunkt i inlärningen.
– Det kom pikkuhiljaa, efterhand.
Nu använder hon språket tillsammans med SFP:s ledamöter i stadsfullmäktige.
– Jag tittar på svenska program på Yle. På sommaren hade jag mycket tid och tittade på en härlig serie, vad heter den nu, den som handlar om folk som bor i ett rikt område?
– Solsidan!
– Just den. Jag tittade i fem minuter eller tre minuter utan textning, sedan gick jag tillbaka och slog på texten för att se om jag förstått.
Hon upplever att det är lättare att förstå den svenska som talas i Finland än i Sverige.
– Men inte svenskan i Österbotten!

Lilla Ulla rullar

Alltefter som månaderna gick blev svenskan bättre.
– Allt blev lättare när jag beslöt mig för att bara försöka. Att göra fel gör inget.

Vad har varit svårast?

– En eller ett! Jag minns inte alls vad som är en och vad som är ett.
Sakta men säkert har hon också fått en aha-upplevelse.
– Det handlar om hur orden uttalas, allt från bokstaven s, bokstaven k och kombinationen sk. Språkets konturer börjar gå upp för mig och det hjälper också för att förstå logiken. Sättet som svenska flödar fram är väldigt fint.
Hon menar att det både handlar om intonation och hur meningar byggs upp.

Vilken mening minns du bäst från svenskundervisningen i skolan?

– Rulla lilla Ulla, lilla Ulla rullar, säger Diarra med ett stort skratt.

Vad händer i klassrummen?

Den här veckan har diskussionen om den obligatoriska svenskan blossat upp igen. Enligt Sannfinländarnas så kallade finskhetsprogram skadar den obligatoriska skolsvenskan finska barns självbild. Partiet vill också att ingen ska behöva läsa ett enda ord svenska i finska skolor i Finland.
– Det där var på alla sätt skrattretande och väldigt fånigt. Att hetsa till hat är oerhört onödigt men framför allt kortsiktigt.
Personligen, säger hon, har hennes självbild skadats mer av rasism.
– Om jag tänker på de saker som stört min självbild och utveckling, i egenskap av finländsk kvinna som talar finska, är det rasism. Att man ropat åt mig att jag inte är finländare och inte får vara här på grund av att jag är svart.
– Och trakasserier. Till exempel att män följt efter mig på gatan och rört vid min bak.

Varför tror du att det uppstått så stor diskussion?

– Det kommer alltid att vara det. I det här sammanhanget är det bra att ställa frågan hur svenska lärs ut i skolor.
Fatim Diarra, som innan sin politiska karriär jobbade som speciallärare i Korso, har tankar om det här.
– Det blir lätt så att lärare älskar det ämne de lär ut. Min erfarenhet från klassrummet är att om läraren tänker att ämnet är roligt och lätt är det svårt att förstå den eleve som inte känner så.
Hon fortsätter:
– Om du ställer 30 studenter på rad och ingen av dem vågar tala svenska måste man konstatera att undervisningen inte går till på rätt sätt. Man kan inte säga att barnen är dumma då de inte lär sig. Det läggs ganska många timmar på svenska ändå.

"Tråkigt och omotiverande"

Diarra talade nyligen med sin bror som studerat i Tammerfors. Han var irriterad över att han inte lärt sig svenska i skolan.
– Det är vansinnigt att folk inte lär sig, utan bara de som är entusiastiska gör det. Vad är det som händer på lektionerna?
Diarra är ärlig om att hon själv upplevde svenskundervisningen i skolan som tråkig och omotiverande.
– Det talades mycket om Sverige. Det känns märkligt när vi har ett stort svenskspråkigt samfund i Finland. Varför mötte man inga svenskspråkiga unga?
Diarra är uppvuxen i Munksnäs i Helsingfors, och träffade svenskspråkiga på fritiden. Men alla har inte haft det så.
– Min vän Anni mötte en svenskspråkig person för första gången som 19-åring. Vi behöver bygga en större förståelse. Man borde också läsa historien om hur det här landet har byggts upp.
Diarra berättar att svenskspråkiga bekanta upplever att de inte vill tala svenska i det offentliga.
– Jag säger alltid, så klart att ni ska prata svenska på spårvagnen. Om helsingforsare ser att en situation uppstår så hoppas jag att de ingriper och säger till. Man ska kunna få prata svenska hur högt man vill!

ANDRA LÄSER