Tre frågor till Li Andersson om rapporten som visar att svenskspråkiga pojkar är svagare i skolan

I en färsk rapport kommer det fram att en pojke i en svenskspråkig skola får 108 kunskapspoäng, i jämförelse med en flicka i en finskspråkig skola, som i snitt får 140 kunskapspoäng. De svagaste resultaten märks bland elever som inte har finska eller svenska som modersmål.

HBL ställer tre frågor till undervisningsminister Li Andersson (VF) om resultatet i mätningen. 

– Skillnaderna är inte jättestora, så jag skulle inte läsa in för mycket i det. Däremot finns det större skillnader då man ser på kunskaperna för de svenskspråkiga pojkarna. Det avspeglar den information som vi har om pojkars läsande, och hur det syns i kunskaperna i modersmål.

– Det skulle behövas en större samhällssatsning då det handlar om intresset för läsandet. I småbarnspedagogiken har man till exempel satsat mycket på läsningen. Meningen är att balansera upp en ojämlikhet, eftersom alla föräldrar till exempel inte läser högt för sina barn hemma.

– I Pisamätningarna har man sett en positiv trend. Tidigare konstaterade man att skillnaderna har att göra med antalet behöriga lärare i svensk- och finskspråkiga skolor. Nu har man jobbat systematiskt med det, som är grundläggande. Men man måste fortfarande jobba med att få behöriga lärare och öka intresset för läsande och litteratur. Vi vet till exempel att det på många tvåspråkiga orter finns ett mindre utbud av svenskspråkiga böcker på biblioteken.

– Det motsvarar den information och den kunskap som vi har från tidigare, då det gäller elever som har bakgrund någon annanstans. Det visar att det finländska utbildningssystemet inte klarar av att stödja de här eleverna tillräckligt. Det behövs kraftigare lösningar än de som vi har gjort hittills. 

De här eleverna läser finska eller svenska som andra språk, det vill säga S2-språk. 

– Vi måste få mer resurser för S2-språket, dels för timresurserna och dels för att stödja de lärare som undervisar i S2-språk.

De skolor som ligger i stadsdelar med en stor andel elever som talar andra språk hemma får mera pengar i form av jämlikhetsfinansering. 

– Hittills har jämlikhetsfinansieringen getts för ett år åt gången, vilket har lett till att skolorna har rekryterat en del personal för bara ett år åt gången. Nu har vi lyckats ändra på det så att finansieringen ges för fyra år åt gången. Nästa valperiod måste vi få en högre nivå på den bestående finansieringen, säger Andersson.