Riksdagen sade inte klart nej till dödshjälp

Av rubriken i HBL (5.5) kan man förledas att tro att riksdagen sagt ett absolut nej till dödshjälp med anledning av att medborgarinitiativet om en legalisering av eutanasi röstades ned. Majoriteten ställde sig bakom social- och hälsovårdsutskottets uttalande, vilket förutsätter att en utvärdering skall ske av hela vården i livets slutskede inklusive behovet att tillåta dödshjälp.

För ändamålet skall regeringen tillsätta en arbetsgrupp av sakkunniga som också skall göra framställningar om angelägna lagstiftningsåtgärder. I debatten framgick att omsorgsminister Annika Saarikko har beredskap att föreslå tillsättandet av en utredning och att hon är angelägen om att vården i livets slutskede skall förbättras. Det blev också klart att hon motsätter sig att tillåta dödshjälp.

Före riksdagsvalet uppgav 119 av riksdagsledamöterna att de stöder tillåtande av dödshjälp. Att en majoritet i riksdagen nu röstade för att en utredning av frågan skall tillsättas är allt annat än en klar signal om att den skulle ha avförts från dagordningen, i synnerhet som 60 ledamöter redan nu var färdiga att kräva en legalisering av eutanasi.

Det är nu viktigt att riksdagsledamöterna lägger tryck på minister Saarikko så att den arbetsgrupp som tillsätts får utföra sitt uppdrag fördomsfritt och opartiskt utan politisk påtryckning från regeringens sida och utan att frågan om dödshjälp ställs på undantag i formuleringen av arbetsgruppens uppdrag. Dessutom måste arbetsgruppens medlemmar stå för en bred och erkänd kompetens.

Det är uppenbart att stora skaror medborgare känner oro för att de som dödssjuka i livets slutskede skall tvingas till ett förlängt lidande för att de inte kan få dödshjälp. Vi går till riksdagsval inom ett år. Jag uppmanar alla som oroar sig för att förvägras hjälp att ta avsked om deras lidande blir övermäktigt, att av de kandidater de tänkt rösta på i valet kräva klart besked om de är beredda att tillåta dödshjälp.