Patientbegreppet behövs fortsättningsvis inom vården

Då jag kommer till screeningsundersökningen möts jag av ett anslag där jag uppmanas att anmäla mig genom att dra Folkpensionskortet genom kortläsaren. Ett meddelande på skärmen bekräftar min anmälan och visar mig vidare till det rum där undersökningen sker. Där möts jag av en vänlig vårdare som både genomför undersökningen och bekräftar mig som människa, jag blir sedd och hörd. Annars vore känslan av att vara ett föremål dominerande.

Samma vecka besöker jag veterinärstationen för att få min katt vaccinerad. Jag studsar till då jag tillfrågas om ”patientens namn”, men inser sedan att det är min katts namn veterinären vill veta. Jag är kunden som får service på hälsovårdscentralen, medan min katt är patient på veterinärstationen. Detta är inte bara min tillfälliga erfarenhet, ny forskning visar att ordet patient allt oftare ersätts med klient och kund i det dagliga språkbruket på olika vårdenheter. Denna påverkan på språkbruket härrör möjligen från de aktuella organisationsmodeller som talar om ökad effektivering och därmed besparingar. En annan studie visar att den läkare som tänker på sina patienter som kunder redovisar största antalet mottagna telefonsamtal. De läkare som uppgav sig tala med patienter hann med färre antal samtal. Men vill jag verkligen vara en kund i vårdsammanhang, eller vill jag få vara patient?

Orden klient, kund, fall och konvalescent blev synonyma med patient i det vedertagna svenska språkbruket redan under 1960-talet. Historiskt har dock människan i kontakt med en vårdenhet ansetts potentiellt vårdbehövande och därför kallats patient. Benämningen har tillbakavisats framför allt inom skolhälsovård och mödravård, med argumentet att människan primärt inte kommer dit för att man lider av något eller för att man behöver vård utan för att kontrollera något eller för att uppdatera exempelvis sina vaccinationer. Således kommer man hit för att befrämja sin hälsa. Att benämna människan som ett fall i vården konstaterades under min vårdutbildning på 1980-talet vara förkastlig, eftersom den underliggande värdegrunden i benämningen inte sågs som förenlig med vårdpersonalens etiska kod om människans värdighet. Det används ytterst sällan i dag. Men är kund och klient helt värdeneutrala benämningar?

Kundbegreppet hör betydelsemässigt till ett sammanhang där konsumtion och köpande framhävs. Benämningen klient har framför allt använts inom socialvården, kanske för att det finns en betydelse av att stå under beskydd i ordet, en betydelse som återkommer då jag är klient hos en advokat. Indelningen av social- och hälsovården så att hemvård för äldre faller under socialvård medför att klientbeteckningen används allmänt inom hemvården. En paradox, eftersom den äldre som vårdas i sitt eget hem ofta lever med det lidande olika sjukdomar och deras behandling medför. Den äldre lever här också med det lidande det innebär att vara beroende av andras hjälp i det mest vardagliga och samtidigt vara tvungen att vänta på denna hjälp.

Begreppsfrågan är angelägen eftersom den avgör den vårdbehövandes position i förhållande till vårdenheten. Man kan fråga sig vilka konsekvenser den nu rådande kund- och klientcentreringen inom hälsovården får i framtiden. I rapporterna om den pågående vårdreformen ger statsrådet ingen vägledning, språkbruket är synnerligen varierande. Den vårdbehövande människan är både kund, klient och ibland också patient i samma text.

Kommer allt mera av ansvaret för och även genomförandet av olika hälsorelaterade handlingar i framtiden att vila på den enskilda människan, kunden, eller om han eller hon saknar kraften eller förmågan att vara aktiv, på familj, släktingar, vänner eller frivilliga? I hur hög grad kommer kundens ”köpkraft”, både i konkret och abstrakt mening, att vara avgörande för vilken typ av stöd och service som blir tillgängliga? Har jag tillräckligt mycket pengar och initiativförmåga kan jag sannolikt köpa mig patientcentrerad vård, en vård där jag får vara en potentiellt lidande människa också då jag ”bara” kommer till en allmän screeningsundersökning.

Hur ska vi då benämna husdjuret på veterinärmottagningen? Kanske skyddsling, också en av synonymerna till patientbegreppet, eftersom det står både under ägarens och den mottagande veterinärens beskydd.