Högsta domstolen: Motorbåtsfärd till Tallinn utan pass gav storböter

I augusti 2015 åkte en finländsk riskkapitalinvesterare från Finland till Estland i en fritidsbåt. Han återvände samma dag.

Tillbaka i Helsingfors visade det sig i gränskontrollen att han inte hade pass på sig, enbart körkort. Passet var hemma.

Det blev början på en rättsprocess som har gått ändå upp till Högsta domstolen, HD. 

Enligt den dom som HD gav på torsdagen gjorde sig mannen skyldig till lindrigt riksgränsbrott. Straffet är fem dagsböter.

Men investerarens inkomster betyder det 58 310 euro.

Enligt den utredning som mannen har gett bedömer HD att hans årsinkomst var 700 000 euro. Det leder till att en dagsbot är 11 662 euro.

Enligt Högsta domstolen är det straffbart att resa ut ur landet utan resedokument, och körkort duger inte. Det är ändå inte straffbart att som finsk medborgare resa in i landet utan pass eller id-kort.

Redan vid gränskontrollen skrev personalen ut 15 dagsböter till mannen. Enligt den då senast fastställda beskattningen skulle en dagsbot ha varit 6 350 euro.

Mannen motsatte sig straffyrkandet och åklagaren beslutade att inte ge en strafforder. Biträdande riksåklagaren krävde ändå att en förundersökning inleds, och åtal mot mannen väcktes.

I tingsrätten dömdes mannen, men lämnades ostraffad med motiveringen att förseelsen var liten och att dagsboten skulle bli orimlig och strida mot allmän rättsuppfattning.

Åklagaren överklagade till hovrätten. I sitt svar ville mannen att åtalet skulle förkastas – vilket också hovrätten gjorde. Mannen hänvisade bland annat till att han misstagit sig och trott att körkortet skulle räcka som resedokument vid resa till Estland.

Sedan gick ärendet till Högsta domstolen.

Högsta domstolen bad i sin tur Europeiska unionens domstol om ett förhandsavgörande. Frågan var om det strider mot EU-rätten att en unionsmedborgare bestraffas för att ha rest från ett medlemsland till ett annat utan resedokument.

HD ville också ha ett förhandsavgörande om bötesstraffet är förenligt med unionsrättens proportionalitetsprincip.

I sitt avgörande väger HD straffbestämmelsen mot bland annat rörelsefriheten och unionsrättens krav.

Frågan om straffet avgjordes i en förstärkt, större, sammansättning.

Den som var föredragande i ärendet, och hade förberett det, föreslog att investeraren inte skulle dömas till straff eftersom behandlingen tagit så lång tid – av mannen oberoende orsaker.

Dessutom var ärendet sådant att det i normalfall skulle ha avgjorts i ett enkelt strafforderförfarande, inte i domstol.

Även en del ledamöter ville döma mannen till ett betydligt lägre bötesbelopp.