Det lata kapitalet utarmar vårt samhälle

Regeringen har gått in för att de minst bemedlade och de med de svagaste resurserna skall rädda landet. Det sägs att det inte finns alternativ. Detta är inte en objektiv sanning utan ett politiskt ställningstagande som baserar sig på samhällssyn och värderingar.

Ett beaktansvärt alternativ är att sätta det ”lata kapitalet” i arbete. Med det ”lata kapitalet” avser jag bland annat och framför allt de finansiella tillgångar som ligger i skatteparadis. Om dessa pengar kunde beskattas på ett rättvist och moraliskt acceptabelt sätt skulle det inte finnas något behov av att sänka löner eller höja skatterna för lönearbetare och pensionärer.

Om ägarna till ”det lata kapitalet” i stället för att spekulera på finansmarknaden tog sitt fosterländska ansvar och investerade i finländska innovationer som ger arbete och skapar mervärde skulle arbetslösheten så gott som elimineras och även invandrare sysselsättas på ett bra sätt. Vi skulle inte behöva skära inom vården och undervisningen, som i Finland är kostnadseffektiva även i internationell jämförelse. Det behövs förstås god vilja och en viss beredskap till risktagande för att det ”lata kapitalet” skall sadla om till ett ansvarskännande och arbetande kapital.

Att detta är möjligt visas av lovvärda exempel där framgångsrika företagare både gärna betalar sin skatt och återinvesterar i hemlandet. Ett uttalat motiv till denna altruism är insikten om att den egna framgången baserar sig på omständigheter och tillgångar bland annat i form av motiverade arbetare, välutbildade människor, sociala trygghetsnätverk, samhälleliga institutioner, förtroendet inom och mellan politiska aktörer och respekten för de ekonomiska spelreglerna. Allt detta och många andra resurser och värden har andra före oss och vi tillsammans skapat genom arbete, innovationer och ansvarstagande.

Även den som varit relativt okunnig i företags- och nationalekonomi, dit jag räknar mig själv, har för länge sedan förstått att en marknadsekonomi och en finansmarknad som inte följer etiska regler och demokratiskt stiftade lagar för med sig en koncentration av ekonomiska resurser på ett sätt som skapar alltför stora och konstant växande klyftor och motsättningar i samhället med åtföljande ökande oro, tilltagande otrygghet och allt mera våldsamma konflikter.

Människor reagerar individuellt på olika sätt då det inte längre finns hopp och mening i livet; med depression, utbrändhet, förtvivlan, aggression, våld eller missbruk. En ung människa som inte kan bygga upp och behålla en positiv konstruktiv identitet därför att samhället inte erbjuder tillräckligt med goda möjligheter anammar ofta en negativ destruktiv identitet. Sådana ungdomar tenderar att ty sig till ledargestalter och ideologier som erbjuder förenklade svar på svåra och komplicerade frågor. Vuxna som inte får en meningsfull uppgift i produktionen och inte ges möjlighet att förverkliga sina naturliga generativa behov och kreativa egenskaper passiveras. Besvikelserna blir lätt en grogrund för en rädsla som utnyttjas av auktoritära politiska ledare.

Det finns många andra orsaker till att vi som samhällsmedlemmar med demokratiska medel måste återta styrningen av och kontrollen över finansmarknaden och marknadsekonomin. Detta kan bara ske genom lagstiftning i riksdagen och inom EU. Det blir inte lätt eftersom finansmarknaden genom sina tiotusentals lobbare och tankesmedjor utövar ett enormt tryck på de folkvalda och tjänstemännen i Helsingfors och Bryssel. Med borgerliga majoriteter i EU-parlament och riksdag under de senaste årtiondena har det inte varit möjligt att tygla finansmarknadens tilltagande makt över våra gemensamma samhällen. Jag undrar om man ens haft en vilja att göra det eftersom de är ideologiska själsfränder med dem som bestämmer inom finansvärlden?