Partiernas panik inför elpriserna tilltog hastigt den här veckan.
På onsdagen överraskade statsministerpartiet SDP sina regeringskumpaner med att föreslå ett pristak på 20 cent per kilowattimme, vilket inte var förankrat i regeringen.
I snabb takt förbereder Arbets- och näringsministeriet olika förslag för att hejda summorna på elräkningarna. Till måndagen har statsminister Sanna Marin (SDP) bjudit in riksdagspartierna för att diskutera elpriserna och ett eventuellt pristak.
Näringsminister Mika Lintilä (C) kan inte ta ställning till exakt vad SDP:s förslag skulle innebära eller kosta.
– De har inte förevisat något exakt modell för hur det skulle ske, säger Lintilä.
– Men vi talar om minst en miljard. Och om det krävs kompensationer också för företagen, inte bara hushållen, så är det flera miljarder.
Enligt Lintilä ska det ha pågått en beredning redan tidigare inom ministeriet, men den utgick från att budgetramarna måste hålla. Om det nu tillåts mer dramatiska åtgärder så ska alla partier då vara införstådda med det. Och att det är ”kostnader man ska kunna täcka under kommande år”, säger Lintilä.
– Ingen har föreslagit någonting om hur det ska finansieras. Man talar bara om windfall-skatten, men den syns i budgeten först 2024 – så budgetramen rämnar nog nu, och hårt! säger Lintilä.
En windfall-skatt är skatt på sådana oskäligt höga vinster som elbolagen kan få då priserna stiger men inte produktionskostnaderna. En tillfällig sådan skatt utreds av Finansministeriet.
”Gräns på fakturan”
Vad förespråkar Lintilä då själv? Han vill helst se någon form av tak som syns på den faktura som konsumenten får.
– En gräns på fakturan är en sak som måste utredas mellan den slutliga elförsäljaren och staten, så att effekten är på den räkning konsumenten får.
Att dra in partiförsäljningen i ett pristak vore svårare. Ett pristak kan inte utformas så att energin i stället säljs någon annanstans där priset är bättre, påpekar Lintilä. Hans övriga förbehåll är att det finns tekniska bekymmer i hur det skulle fungera, frågetecken i grundlagen, och så den rent ekonomiska frågan.
I debatten om pristak har det hänvisats till Norge, som har ett sådant, men Lintilä skrattar glädjelöst.
– Ja, Norges modell är jättefin. Staten står för nittio procent. Finland har inte en chans till något sådant.
Orsaken till att han vill ha en klar effekt för konsumenten är att de skatteavdrag för höga elräkningar som redan utlovats syns med fördröjning. Regeringen har uppmanat medborgarna att göra ett nytt skattekort i förväg, men få gör det, säger Lintilä.
– Det är få som ändrar sina skattekort. Folk vill att det syns direkt i räkningen, det är en realitet.
Den utlovade skattelättnaden, och det FPA-stöd som ska kompensera höga elräkningar för låginkomsttagare, kommer att bli kvar även om det kommer nya åtgärder, säger Lintilä.
– Ja, det bidrar till att minska trycket på ytterligare stöd.
Puffar ägare att se på Karleby
Lintilä påminner om att regeringen också sänkte momsen på el.
– Men prishöjningarna har gjort att räkningarna ändå blir dyrare i euro. En del upplever kanske därför att momssänkningen inte haft betydelse – men det har den. Utan sänkningen hade räkningen svällt ännu mer.
Lintilä uppmanar återigen lokala elbolag med egen produktion att överväga sänkta priser, som bland andra Karleby gjort. På en fråga om man kan kräva att bolagen gör det hänvisar han till ägarna.
– Ja, ägarna kan kräva det. I vissa kommuner har man redan kommit emot, och jag har uppmuntrat fler. Jag förstår att bolagen vill tänka på sina investeringar, men om en investering skjuts upp med ett par år är det inte lika illa som att finländarna inte klarar den här vintern.
Lintilä skriver inte under farhågorna att fler kompensationer skulle motverka behovet att spara el.
– Jag skulle vilja se den person som inte sparar el med de här priserna, också om vi inför mer kompensationer. När jag talar med folk så hör jag att också de som har förhållandevis förmånliga avtal deltar i kampanjen för att spara el. Förklaringar om att kompensationer skulle äventyra elsparande tror jag inte på.
