Internationell adoption inte alltid det rätta alternativet

I flera europeiska länder, och under den senaste veckan också i Finland, förs för närvarande en livlig diskussion om internationella adoptioner.

Vi önskar att den pågående diskussionen för praxis inom internationell adoption några steg framåt igen och öppnar nya perspektiv. I den offentliga diskussionen ses ofta byråkratin och den långa processen vid adoptioner som en negativ sak. Förhoppningsvis kommer vi att se en förskjutning från föräldrarnas och de väntandes synvinkel även till adoptivbarnens perspektiv.

Barnets bästa utgör grunden i adoptionsorganisationernas verksamhet och adoption är en juridisk process vars alla skeden genomförs till fördel för alla parter i adoptionen.

Praxis och lagstiftning inom internationell adoption har förändrats mycket under de senaste decennierna. Finland var länge själv ett land som överlät barn till internationell adoption, men riktningen ändrades på 1970-talet då de första internationellt adopterade kom till Finland. I början var dessa adoptioner av privat karaktär och organisationerna fungerade närmast som rådgivare. Den förnyade adoptionslagen som reglerade internationell adoption trädde i kraft 1985, varvid adoptionsorganisationerna fick officiell status som adoptionstjänstorgan. Finlands adoptionslag förnyades på 2010-talet igen och i samband med det blev kraven på privata adoptioner strängare.

Haagkonventionen (adoptionskonventionen) antogs 1993 och Finland ratificerade den 1997. Konventionen betonar barnets bästa och den biologiska släktens ställning i adoptionsprocessen och föreskriver att barnet i första hand ska omplaceras i födelselandet.

Nu för tiden är adoptionerna mycket individuella och skräddarsydda och utgångspunkten är att få barnets behov att passa ihop med adoptionssökandenas resurser. Antalet internationella adoptioner har märkbart sjunkit från rekordåren.

I våra kontaktländer är internationell adoption en marginell företeelse och en extrem åtgärd inom barnskyddet. Vi arbetar med samarbetspartner som vi har en förtrolig relation med. Därtill måste vi även känna till våra kontaktländers lagstiftning och praxis inom barnskyddet. Vi utvärderar hela tiden vår verksamhet och vid behov ändrar vi riktning om villkoren för samarbetet inte uppfylls.

Under dessa decennier har det hänt mycket även i våra kontaktländer. I flera länder har barnskyddssystemet utvecklats väldigt mycket och adoptionssystemet har förnyats många gånger. Då adoptionsaktörerna och lagstiftarna utvecklar praxis inom internationella adoptioner måste de balansera mellan vilka krav den juridiska processen ställer och hur länge det anses skäligt att barnet väntar på besluten.

Trots att de internationella adoptionsprocesserna märkbart utvecklats från sina första decennier kvarstår faktum att det är känsligt då ett barn placeras i adoption. I bakgrunden finns alltid realiteten att någon har varit tvungen att avstå från sitt barn. Omständigheterna är alltid individuella och adoptionens parter går igenom dem i olika skeden av sina liv.

Vi hoppas att den här diskussionen främjar vetskapen om hurdan adoptionsverksamheten är i dag och vilka förändringar som skett inom den. För de barn som behöver en familj är internationell adoption inte det rätta alternativet i alla situationer, men för något barn kan det vara den enda möjligheten att få en familj. Vi lever fortfarande i en mycket ofullständig värld.