Professorns ord var befriande: Våga vila!

Under vårens sista metodseminarium använde vi en stund för att diskutera studerandenas sommarplaner. Många skulle jobba och en stor del av gruppen hade även tänkt påbörja inkommande höstens avhandlingsarbete redan under sommarmånaderna.

Ju mer jag lyssnade på dessa unga vuxna, desto mer fundersam blev jag. Efter ett intensivt läsår hade de flesta framför sig en sommar med skrämmande späckade kalendrar. Mångas sikte var redan på höstens allehanda utmaningar.

Själv kände jag mig trött som aldrig förr. Det var säkert därför jag tog en aning strängare ton och påminde seminariedeltagare om vikten av att vila. "Att skriva en avhandling är kreativt arbete som stundvis kan vara rätt så tungt", röt jag till, "därmed måste ni också ha ledigt under sommaren."