Kolumn: Sommargästens iakttagelser

Jag satt vid ett middagsbord med kolleger från olika håll av världen. Såsom många gånger förut fick jag frågor om stuglivets betydelse i Finland. Kollegerna visste utgångspunkterna, men de ville veta mera. Varför söker sig finländare till skogen, till skärgården, till mitten av ingenting för att fira sin sommar?
Problemet är att jag hör till den delen av befolkningen som inte har en egen stuga att åka till. I stället har jag blivit en sommargäst, en av dem som besöker de prydligt inredda gästrummen i mina vänners sommarparadis.
Det är knappast en stor överdrift om jag ändå hävdar att alla finländare har något förhållande till sommarstugor, må vara att alla inte äger sådana. Som unga har vi åkt till kompisarnas stuga för att festa, vi har firat midsomrar på vännernas ställen, vi har kanske stridit om en stuga med släkten eller åtminstone har vi funderat på om vi borde skaffa en sommarstuga eller inte. Om man inte gillar tanken om stugliv, är det ett seriöst och något avvikande ställningstagande för en finländare.

Som inbjuden sommargäst
blir man ofta emottagen med sprudlande gästfrihet. Oinbjudna gäster behandlas förmodligen annorlunda, men låt oss inte orda så mycket om dem. Som sommargäst är det viktigt att vara framsynt, man ska ju se till att man blir bjuden på nytt. Självklart är att man hämtar med sig något mer än ett paket torra kex. Man ska också vara redo att städa efter sig och delta i diverse sysslor, men enbart om värdarna tillåter. I övrigt gäller det att njuta av allt det fina som man får uppleva.
Utlänningar tror ofta att finländare åker till sina stugor för att meditera i naturen och för att vila upp sig. I viss mån är det förstås korrekt, men om sanningen ska fram är sommarstugor också en synonym till arbetsläger. Det ska utvidgas och rensas, det ska bäras och skuffas. Jag har aldrig besökt ett sommarställe utan halvfärdiga och arbetsdryga projekt. Värdarna suckar över dem, men samtidigt kan man skönja en illa dold stolthet över projekten.
En del människor vill givetvis ha det bekvämt och har välutrustade stugor. För de flesta är dock poängen med stuglivet att det vardagliga får ta mera tid. Jag tycker att det är charmigt. Jag tror också att det är hälsosamt för oss. Har man byggt sin egen brygga är den mer än en brygga. Det här har jag gjort, jag har lyckats! Om man värmer med ved lär man sig att vara sparsam. Vedklabbarnas väg till bastuspisen känns ju i musklerna. När man tömmer utedasset kommer man nära de grundläggande frågorna i livet, ni vet, livets kretslopp och liknande viktiga funderingar.

En modern uppfinning
har de flesta gått med på: utan fungerande nätkoppling lever man inte. Det är inte enbart en handräckning gentemot de yngre generationerna, som med stor sannolikhet skulle starta en revolution utan. Även de äldre vill uppdatera Instagram mellan varven och visst måste man kunna läsa sin tidning också. Kanske det här beskriver oss finländare, vi sitter i de nostalgiskt designade utedassen medan vi kollar de senaste uppdateringarna på sociala medier.
Allt detta försökte jag kommunicera till mina utländska kolleger. Inte går det att förklara, konstaterade jag till sist. Man måste uppleva det helt själv.
Jag vill utnyttja tillfället och passa på att återigen tacka mina vänner för fantastiska stunder i Åbolands skärgård och i Savolax. Det har varit en sann glädje att besöka era oaser. Jag kan också erkänna att egentligen ville jag bara träffa er. Era stugor gav ett bra svepskäl för det. För en sommargäst är sommarstugorna framför allt en eloge till vänskapen. Sommarens bästa minnen kretsar kring skrattsalvorna med vännerna, med blicken riktad mot allt det vackra som Finlands natur kan erbjuda.

ANDRA LÄSER