Flick- och pojkpress

Häromveckan kom den idrottande elvaåringen hem, klart irriterad och lite upprörd. Under ett konditionstest i skolan skulle barnen göra armpressar. Det var inte fråga om en tävling, syftet med testet var bara att uppskatta barnens muskelkondition. Barnen skulle även bland annat kasta boll mot ett plank för att sedan fånga bollen efter att den studsat i marken.

Jag anade redan vad irritationen berodde på, och mycket riktigt. Flickorna i klassen inte bara fick utan skulle göra sina armpressar med knäna i marken. Vid bollkastmomentet fick flickorna stå en meter närmare planket. Snabbt var jag lika irriterad som barnet.

För det första har jag svårt att förstå varför man med vett och vilja vill göra pojkars och flickors testresultat ojämförbara. En armpress är en armpress. Vissa klarar en, några tio och en del trettio. Kan någon förklara varför inte pojkar och flickor kunde få utföra samma rörelse? Sedan är det ju enkelt att jämföra pojkarnas och flickornas resultat var för sig om man vill.

Nu fnissar nättrollen redan och gör sig beredda med snusförnuftiga kommentarer om hur män och kvinnor är olika, hur män har större genomsnittlig muskelmassa, högre testosteronhalt och så vidare. I snitt.

Men vad spelar det snittet för roll? Nu är det ju individuell kondition som ska mätas, och då gäller väl att personer som motionerar regelbundet alltid får bättre resultat än personer som inte gör det. Vilket innebär att en idrottande flicka sannolikt får bättre resultat än icke-idrottande pojke och vice versa.

I årskursen ovanför hade flickorna redan i fjol ombetts att kasta undre vägen i brännboll. De var finska mästare i handboll i sin åldersklass, och då deras kast träffade, gjorde det ont. Undrar om de flickorna fick stå en meter närmare planket också?

Så om man då inte vill ha jämförbara resultat, vad kan en sådan här uppdelning bero på? Är man rädd att flickorna ska bli ledsna om de allhopa (mot förmodan) hamnar längst ner på listan? Eller är det pojkarnas självförtroende man vill värna om? "Du kan vara sämst i klassen på armpressar, men åtminstone var du inte sämre än den bästa flickan. För hon gjorde ju inte riktiga armpressar. Fast hon var jätteduktig, förstås – för att vara flicka”.

Jag är helt okej med att pojkar och flickor tävlar skilt. Men just i skolsammanhang har jag svårare att förstå vilka signaler man vill ge flickorna. "Du kommer lättare undan, för du kan ändå aldrig bli lika bra som pojkarna” – får vi inte nog av den varan?

Flickor på gränsen till puberteten behöver inte få höra mer om vad de inte kan göra eller klara av. Och även om pojkarnas självförtroende också behöver stöttas ska det inte ske på bekostnad av flickorna. Jag förstår att detta inte är den uttalade avsikten i skolans upplägg av konditionstest, men resultatet blir i varje fall att man fortsätter stärka gamla mönster, där flickornas (idrotts)prestationer helt enkelt inte räknas. En enkel sak att åtgärda: alla på samma streck och pressa!