Unga vuxna har lämnats i sticket i pandemihanteringen

Unga vuxna och framför allt högskolestuderande var under våren 2020 den grupp som socialt led allra mest av samhällets nedstängning. Anpassningen från att dagarna i ända umgås med kamrater och delta i evenemang till att sitta instängd och ensam i en trång studielägenhet utan mänskliga kontakter utmanade då studerande i hela Finland.
Våren 2020 var detta alldeles berättigat. Inga vacciner fanns och kunskapen om det nya viruset var fortfarande bristfällig. Att unga nu, över ett år och miljontals vaccindoser senare, fortfarande är den grupp vars liv begränsas först och mest av restriktioner är däremot oförlåtligt. Myndigheterna menar att unga har mest sociala kontakter och därför måste begränsas först, nu senast i form av stoppade hobbyer. Men om unga är virusets värsta spridare, varför har man då valt att placera dem sist i vaccinationsordningen? Varför ska den grupp som lider mest av restriktioner vara den vars liv ska begränsas först?
Undersökningar har gång på gång visat att studerandes psykiska välmående blivit en tickande bomb. Att få tillgång till psykolog har i värsta fall kunnat dröja månader. Mångas studier står och stampar på samma ställe på grund av utbrändhet och en del har till och med valt att avbryta sina studier helt på grund av coronan och distansundervisningen. Hur ska landets framtida skattebetalare klara av arbetslivet om de är slutkörda redan efter studietiden?
Många högskolor öppnar delvis upp sitt campus under hösten, vilket är bra. Skadan är dock redan skedd. Hur totalt unga lämnats i sticket symboliseras väl av statsministerns budskap till studenter i våras: "om ni inte orkar, så försök bara orka."

Rickard Lindholm

Åbo

ANDRA LÄSER