Den svenska neutralitetspolitiken är begraven

Debatten om svensk försvarspolitik begravs i skuggan av covid-19 trots stor förändring. Nya vapen för armén, marinen, flyget och mot cyberhot. Nya avtal med Natoländerna Danmark, Norge och Frankrike.

29.09.2021 08:50
Det var stort pådrag förra veckan i Arvidsjaur 160 km väster om Luleå i svenska Lappland när regementet K4 återinvigdes efter nedläggningen 2002. Det har historiska anor som kavalleri med bland annat förre statsministern Olof Palme som reservofficer till häst 1944 men blir nu topprustat för strid i snö och kyla.
Ceremonin som skedde i närvaro av statsminister Stefan Löfven (S) samt kung och ÖB och är bara inledningen till återupprättandet av arméregementen som redan skett på Gotland och fortsätter i Falun, Östersund, Sollefteå/Härnösand, artilleri i värmländska Kristinehamn och amfibieregemente i Göteborg.
Till detta kommer flygflottiljen F16 i Uppsala utöver de tre som i dag hyser stridsflyget Gripen, den senaste modellen efter Saabs föregångare Tunnan, Draken och Viggen. Vidare byggs två nya ubåtar, upprustning av en i malpåse samt fyra nya korvetter vid Karlskronavarvet, numera ägt av börsnoterade Saab.
Samma vecka som invigningen i Arvidsjaur infann sig i Stockholm representanter för de tolv länder, däribland Finland, som ingår i det franskinitierade europeiska försvarssamarbetet E12 (European Intervention Initiative). De möttes på den anrika officersskolan Karlberg, men det är oklart om det togs något viktigt steg till stärkt samarbete inom säkerhet och försvarspolitik. Upprustningen ska vara i stort sett genomförd 2030. I denna ingår återinförd värnplikt, avskaffad 2010, men tillbaka 2014 i liten skala och alltmer omfattande år från år.
I år finns cirka 5 800 inkallade till värnplikt, men inskrivningsmyndigheten har svårt att fylla platserna med tillräckligt kvalificerade ungdomar. Cirka 100 000 ungdomar svarar årligen på en enkät, sedan kallas 16 000 till tester och av dem faller drygt hälften bort. Nu inleds en kampanj i sociala medier riktad till flickor för att värva dem att frivilligt anmäla sig till test.
Det kan tyckas vara paradoxalt att en moderatledd borgerlig regering 2006–2014 genomdrev den mest omfattande neddragningen av försvaret i modern tid samtidigt som en socialdemokratisk regering med Miljöpartiet i släptåg nu leder upprustningen. Men det säkerhetspolitiska läget anses ha blivit så försämrat också kring Östersjön att enigheten är betydande om att beskriva Ryssland som aggressivt.
Också andra omsvängningar har inletts. Tidigare proklamationer om mera svenska trupper utsända till utrikes krigshärdar har tystnat. Insatsen tillsammans med Finland i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan har tidigare uppfattats som lyckad lokalt för till exempel kvinnors möjlighet till ordnad skolgång.
Nyligen sade Sverige ja till förlängning för truppen i Mali i Saharas öken. Av 400 utsända till landet tillhör 150 en insatsstyrka för att hålla isär terrorister från landets säkerhetsstyrka. Men på sikt verkar det inte finnas kvar en politisk majoritet för nya soldatäventyr i utlandet. Däremot har övningar tillsammans med Natoländer ökat kraftigt. Svenskt flyg och marinen höjde beredskapen vid den stora ryska övningen Zapad nyligen. Vidare i år har försvaret deltagit i bland annat Northern Forest i Finland, Northern Coast i södra och mellersta Östersjön med 13 länder. Vintersol kring Boden i mars sysselsatte 900 svenska soldater.
Under september har nya avtal om försvarssamarbete ingåtts med Natoländerna Danmark, Norge och Frankrike. Det innebär inte ett ställningstagande till förmån för Frankrike i den uppblossande konflikten med USA om försäljningen av ubåtar till Australien.
Sverige har på grund av det intima vapensamarbetet med USA och Storbritannien inte råd att hamna i konflikt västerut. En stor del av elektroniken i till exempel Saabs stridsflyg kommer från amerikanska tillverkare. Sverige måste i sin omfattande vapenexport ha godkännande av USA om vilka länder som får köpa.
Hittills har Saab sålt 36 Gripenflyg till Brasilien som nu börjat byggas, 26 har levererats till Sydafrika, 12 till Thailand (varav ett har störtat sedan piloten schabblat), Ungern leasade 14 av en tidigare version, två av dem har störtat, Tjeckien hyrde ungefär samtidigt lika många.
För övrigt har Finland köpt ett 50-tal J 35 Draken från början av 1970-talet, några av dem skolplan och använt de sista fram till år 2000. Även Österrike köpte dessa.
Just nu är det inte många tänkbara köpare till Gripen E-versionen, E för att tydliggöra export. Vid ett svenskt statsbesök i Kroatien 2013 hystes förhoppningar om en order på en handfull stridsflyg, men det visade sig att det inte fanns pengar.
Schweiz valde 2011 Gripen i hård konkurrens med amerikanska och franska tillverkare. Men en senare folkomröstning sade nej till köpet. Därefter har Saab inte deltagit i en förnyad utvärdering.
Spänd förväntan råder inför kommande vinter då Finland möjligen definitivt bestämmer sig för att ersätta gamla Hornet. Besvikelsen var stor redan på 1990-talet då Finland valde amerikanskt i stället för svenskt. Den lär inte bli mindre nästa gång om det också då blir amerikanskt. Saab har erbjudit 64 vässade Gripen E och två övervakningsplan Global Eye för närmare tio miljarder euro.
Förhoppningarna är också stora på ubåtar till Nederländerna, beslut väntas om något år. I september fick Saab en order från Polen på cirka 100 miljoner euro om simulatorsystem för träning av soldater inkluderat vapen och fordon samt fyra träningsanläggningar för bättre samordning med den amerikanska försvarsmakten.
Det är stora pengar, men debatten har kommit i skymundan för covid-19. Upprustningen ökar försvarskostnaderna från cirka 47 miljarder kronor 2019 till cirka 60 miljarder i år och med ännu högre takt framöver. (Aktuell kurs 10,14 kr motsvarar en euro). Det är internationellt sett en liten andel, drygt en procent av bnp.
Samtidigt tillverkas kanoner i Bofors som också ingår i Saab. Huvudproblemet är att industrin är beroende av export för att ekonomiskt kunna upprätthålla teknologin i framkanten.
Frågan är om den stora satsningen på armén är väl använda pengar. Planerar fienden, numera klart utpekad som Ryssland, verkligen för ett anfallskrig i Västeuropa. I så fall är den troligen betydligt mer rädd för stridsflyg, ubåtar och ett upprustat luftvärn än armésoldater.
Men sådana frågor har inte plats i debatten just nu när försvarspolitiker och krigsmakten är fullt upptagna av att satsa på alla håll och dessutom ingå militära samarbeten med Natoländer som vore otänkbara för bara några decennier sedan.
Den tidigare neutralitetspolitiken är i praktiken begraven.
Henric Borgström är ekonomijournalist i svensk press, radio, tv och har nära följt vapenindustrin.

ANDRA LÄSER