När det allra värsta händer – Paula stod ensam när brodern dödats

En lördagsförmiddag knackar två poliser på hos Paula Merivirta. Bara ett halvt dygn tidigare har hennes lillebror slagits ihjäl i en lägenhet åtta kilometer längre bort. I dag – drygt tre år efteråt – ser sig storasyster fortfarande över axeln.

Paula Merivirta besöker sin lillebror på Klockarmalmens ängsbegravningsplats i Esbo varje månad.  
Annika Rentolaannika.rentola@hbl.fi
26.01.2023 19:30 UPPDATERAD 26.01.2023 19:39
Det är september. Paula Merivirta kastar en blick ut genom fönstret. Sommarvärmen dröjer sig kvar den här helgen och nere på höghusgården parkerar en polisbil. Det ser besvärligt ut, föraren har ställt bilen för trångt, tänker Merivirta. Så ser hon konstaplarna gå mot just hennes trappuppgång. Hon hör stegen i trappan. Hon hör dem utanför sin dörr. Där stannar de.
När poliserna sedan frågar om hon är hon, slår paniken till. Merivirta förstår att hon precis ska få ett sorgebud, någon annan orsak kan polisen inte ha för det här besöket.
Röntgenskötaren Merivirta är egentligen på väg till jobbet i Mejlans i Helsingfors senare samma dag. Nu står konstaplarna hemma hos henne och frågar om hon klarar sig. De har nyss berättat att hennes 34-årige lillebror har dött under natten.

ANDRA LÄSER