Det finns en tendens till att en tonsättare efter sin död försvinner från konsertrepertoaren eller åtminstone i högre grad än tidigare lyser med sin frånvaro på den. Detta har varit många inhemska komponisters öde och Erik Bergman är inget undantag. 100-årsjubileet 2011 bjöd i och för sig på en del godbitar medan 110-årsjubileet, delvis på grund av bekanta yttre omständigheter, slank relativt obemärkt förbi.
ANDRA LÄSER
