Insändare: Frågan om företagshälsovården politiskt svår

Den kloke virologen och direktören Mika Salminen vid Institutet för hälsa och välfärd THL öppnade Pandoras ask, då han den 18 april kritiserade vårt företagshälsovårdssystem med attributen ”enfaldigt och ineffektivt”.
Nu två månader senare visar det sig att asken öppnats ytterligare av tungviktare inom (hälso)ekonomi som Yle kontaktat. Professorn i hälsoekonomi vid Jyväskylä universitet Petri Böckerman finner att företagshälsovårdstjänster som produceras på två håll, både privat och av samhället, medför ineffektivitet, dubbelarbete och redundans. Mika Kortelainen, likaså professor i hälsoekonomi, men vid Åbo universitet, har kommit till att företagshälsovården, som den nu fungerar, leder till mindre hälsonytta än vad som skulle vara möjligt om resurserna användes på ett bättre sätt.
Professor Heikki Hiilamo vid THL har räknat ut att företagshälsovården som enligt allmän uppfattning bekostas av arbetsgivarna egentligen bekostas delvis också av arbetstagarna i form av mindre lön. Dessutom stöds företagshälsovården, enligt Antti Kivelä, senior advisor vid Sitra, av samhället med 80 euro per läkarbesök i form av uteblivna skatter vilket betingar ett årligt understöd på cirka 300 miljoner euro för hälsovården. Systemet stimulerar också till läkarbesök av minsta orsak som inte alltid skulle tarva läkarkontakt. Men eftersom läkarbesöken är ”gratis” för arbetstagaren, används systemet så klart med låg tröskel. Detta försvårar också läkarbristen inom primärhälsovården.
För en läkare som jag är dock den mest betydelsefulla konsekvensen av det nuvarande systemet den som formuleras av Kortelainen så här: Användningen av hälsotjänster bland de vanlottade är för liten i förhållande till behovet medan förhållandet är det motsatta för de vällottade som har tillgång till företagshälsovårdstjänster. Hos oss har var och en rätt till sådan hälso- och sjukvård som hälsotillståndet förutsätter inom gränserna för tillgängliga resurser. Ja, vilka är de faktiska tillgängliga resurserna i denna fråga?
Välfärdsområdena byggs och skall stå färdiga den januari 2023. Tillsvidare har frågan om företagshälsovården så gott som helt förbigåtts, antagligen då man tycker att den ju fungerar väl. Detta stämmer. Den fungerar väl, men sker detta på bekostnad av de vanlottade i vårt samhälle? Kan man få hjälp till de skriande bristerna inom primärvården genom att granska företagshälsovården – trots att den till stor del bedrivs privat? Det är klart att frågan är laddad och politiskt, också hälsopolitiskt, oerhört svår. Där finns så många variabler att räkna med.
Dessvärre finns det trots allt en risk att resurserna för primärvården kommer att släpa efter om social- och hälsovårdsreformen nu inte lyckas. Alla stenar måste vändas för att garantera maximal välfärd också under tider av tilltagande brist. Är det dags att öppna Pandoras ask nu på vid gavel och låta det goda – inte det onda eller svåra – komma fram för granskning av ett mer rättvist system av vad vi har råd med i vårt välståndssamhälle?
Robert Paul, läkare, Reso

ANDRA LÄSER