”Vansinne att gå i invalidpension” – Joonas kämpade sig tillbaka till yrkeslivet efter byggolyckan

Joonas Kuitunen tar en paus under träningen av elvaåriga innebandyjuniorer i Korso i Vanda. Hans egen son finns med i laget. Sonens andra hobby är ishockey och också på de träningarna är Kuitunen aktivt med. I den mån ryggen håller, vill säga.

För drygt tio år sedan förändrades Joonas Kuitunens liv då han som timmerman föll ner i en grop på byggarbetsplatsen där han jobbade. Ett direkt samband med den värk i ryggen som följde kunde inte påvisas, men klart var att jobbet som timmerman inte längre var att tänka på.

Joonas Kuitunen var då 28 år gammal.

Det blev en lång sjukskrivning innan Kuitunen fick möjligheten att skola om sig. Den kom efter en utdragen process med specialläkare och förhandlingar med arbetsgivarens försäkringsbolag.

– Jag hade svåra smärtor och använde starka mediciner. Visst kände jag rädsla inför framtiden också, säger han.

Försäkringsbolaget godkände efter förhandlingar en omskolning till byggmästare i yrkeshögskola. Kuitunens arbetsgivare hade redan låtit honom jobba som arbetsledare på byggen, men för att det skulle vara juridiskt hållbart krävdes en formell kompetens. Den gav studierna.

Studieplatsen krävde mycket jobb också av Joonas Kuitunen själv.

– Jag var aldrig duktig i skolan, tvärtom brydde jag mig inte särskilt mycket. För att få en studieplats måste jag klara av inträdesförhöret till yrkeshögskolan och det krävde en hel del pluggande. Bland annat lärde jag mig högstadiets matematik på Youtube.

Det gick vägen och som skolkamrat fick Kuitunen en 50-årig kollega som slitit ut sig på byggen. Vid inträdesförhören stötte han också på andra i samma situation, men noterade att en del saknade motivation att börja studera.

För egen del tycker han att de tre och ett halvt år han studerade var en av de bästa tiderna i hans liv.

För ett par år sedan kom ändå ryggsmärtorna tillbaka, den här gången med sådan kraft att ryggen måste opereras. På det följde än en gång en längre sjukskrivning och starka mediciner. Och en rädsla för att ryggsmärtan än en gång ska ge sig till känna i framtiden.

– Just nu känns det bra, jag kan röra mig och slipper det tunga arbetet med att till exempel lyfta och bära. Men hur länge ryggen håller vet man aldrig.

Oron för den egna ekonomin har varit närvarande under alla de här åren. Med familj, eget hus och de bostadslån det innebär var Joonas Kuitunen och hans familj tvungna att göra upp en plan för om omskolningen inte skulle lösa problemen. Fortfarande finns tanken på andra lösningar där, om det visar sig att ryggen inte håller jobbet som arbetsledare på byggena.

Men just nu är Kuitunen nöjd. Han känner att han genom hela processen haft både sin arbetsgivare och försäkringsbolaget på sin sida. Det har inneburit trygghet i livet. Men samtidigt har det krävt att han själv varit aktiv.

– Jag har 30 år kvar i arbetslivet, det hade inte funnits något vett i att gå i pension. Därför är omskolning en väldigt god idé, säger han.

Idrotten hoppas han kunna fortsätta med. På innebandyplanen går han mest och lär pojkarna i laget teknik. Vid hockeyrinken är det också goda råd som gäller, skridskorna drar han inte på sig längre.

– Sporten har ändå varit ett andningshål för mig under alla de här åren, säger Joonas Kuitunen.

Färsk statistik från Pensionsskyddscentralen visar att muskelsjukdomar eller problem med lederna var de vanligaste skälen till invalidpension i fjol. Det till skillnad från många tidigare år då psykiska problem och främst depression varit de vanligaste skälen.

– En förklaring är att de som får invalidpension blir allt äldre. Då förekommer slitningar och andra fysiska problem oftare, säger Minna Stenman, chef för arbetshälsa på pensionsförsäkringsbolaget Veritas.

I fjol var en dryg tredjedel av dem som fick sjuk- eller invalidpension över 60 år gamla. Hälften av dem hade problem med ben, leder och muskler, det Pensionsskyddscentralen kallar för problem i rörelseorganen. År 2022 blev nära 17 900 personer sjukpensionerade, vilket är cirka två procent mer än året innan.

I alla åldersgrupper under 60 år sjunker antalet invalidpensioner.

Yrkesinriktad rehabilitering har samtidigt blivit allt vanligare de senaste åren. Det beror på en ändring i lagen som innebär att försäkringsbolagen ska utreda möjligheterna till rehabilitering för den som blir nekad invalidpension.

Men lika viktigt är att arbetsgivarna har blivit allt mer medvetna om att det är viktigt att hålla fast vid kunnig personal också då arbetsförmågan inte är hundra procent, uppger Stenman.

– Vi ser gärna att den som rehabiliteras snabbt kommer in i arbetslivet igen. Alla behöver inte skolas om utan kanske bara skolas in så att de kan ta hand om nya uppgifter hos sin arbetsgivare, säger Stenman.

Hon betonar ändå att möjligheterna till att börja med andra uppgifter beror på arbetsgivaren och vilka förutsättningarna för omplacering är. Möjligheten till alternativa arbetsuppgifter varierar också i olika delar av landet och inom olika branscher.

– Lösningarna är alltid individuella. För unga som har mycket tid kvar i arbetslivet är det värt satsningen på att skola om sig, säger Stenman.

Det är viktigt att den som ska ta sig an nya arbetsuppgifter är motiverad, understryker Minna Stenman. Det är lättare att hitta fokus om en person har en skada i en arm, i en vrist eller i ryggen än om skälen till problemen med arbetsförmågan är psykiska.

– Vars och ens egen inställning är avgörande, att den person som genomgår rehabilitering faktiskt vill tillbaka till arbetslivet, säger hon.

Coronaåren syns också i statistiken då det gäller sjuk- och invalidpensioner. Många som kämpade sig genom pandemin söker sig nu till sjukvården. Det kan enligt Stenmans bedömning ha gett upphov till en viss snedvridning i statistiken.

– Jag vet inte om jag är realist eller pessimist, men jag är rädd att antalet invalidpensioner kan komma att öka i år och nästa år. Samtidigt är jag övertygad om att vi kommer lyckas vända den trenden; vi har gjort det förr, säger hon.