Helens vd öppnar för litet kärnkraftverk på Hanaholmen mitt i Helsingfors – samtidigt säger de anställda ett sista adjö till kolhögen

– Det är motstridiga känslor. Jag har lett det här kraftverket i tio år. Lite vemodigt är det nog. Men förändring är en möjlighet, säger Tuomo Korpinen, produktionschef för kolkraftverket på Hanaholmen.

En liten stund senare klättrar han villigt upp på en av kolhögarna för att bli förevigad på bild. I bakgrunden skymtar höghusen i Havshagen.

– Det här måste dokumenteras för eftervärlden, hojtar han.

När HBL:s fotograf kommer ned från kolhögen är skorna täckt av svart sörja. Stenkol.

Alla vi träffar på kolkraftverket den här onsdagen säger att det är slutet på en era. Om bara tio dagar, lördagen den 1 april, stänger kolkraftverket från 1974 ned för gott. Då minskar Helsingfors koldioxidutsläpp med över 20 procent och hela Finlands dito med 2 procent.

Något exakt klockslag för när turbinen släcks ned finns inte. Men invånarna i Sumparn, Fiskehamnen och Vilhelmsberg kan se det. När ingen rök längre kommer ut ur skorstenen är det slut.

– Vi borde nog ordna med kaffe och kaka när det sker, säger Korpinen.

I princip kan allt köras ned på momangen med att trycka på en röd nödstoppknapp.

– Men vi föredrar att allt avvecklas under kontrollerade former.

Det är hett och högljutt i anläggningens pannhall. Tunt koldamm landar på anteckningsblock och jackor. Dammet kommer från en kvarn som finfördelar stenkolet.

Det här dammet blåses i sin tur in i hallens panna där det fattar eld och blir 1 000 grader hett. Det brinnande kolet värmer i sin tur upp vatten som blir till ånga.

Vattenångan, som är 500 grader, leds till en turbin, som i sin tur driver en en generator. Och i den skapas sedan den el som skickas ut till det nationella stamnätet.

– Vi vet alla att Helsingfors, Finlands och hela jordklotets koldioxidutsläpp måste fås ned. Själv tänker jag att Helens syfte är att först minimera koldioxidutsläppen och sedan bli av med dem helt. Samtidigt vet vi att energiförbrukningen går upp och vi måste nästan fördubbla vår produktion. Det är en utmaning för oss, men vi tar emot den utmaningen, säger Helens vd Olli Sirkka.

Han lyfter fram hur små modulära kärnkraftverk kan vara något som Helen satsar på i framtiden.

– Frågan är om vi får bygga sådana i vårt område där vi har fjärrvärme? Det är en helt kritisk fråga för Helsingfors och Helen. Och när jag talar om fjärrvärmeområdet så betyder det att vi kanske kunde bygga ett här på Hanaholmen, på Sundholmen eller i Nordsjö.

Efter att lampan släckts i kraftverket och de sista kolhögarna försvunnit kommer det en dag att stå höghus för 4 500 nya invånare på den södra delen av området.

Stadsplanerarna jobbar för närvarande med en ny detaljplan för den här delen av Hanaholmen. Men först år 2026 kommer stadsfullmäktige att kunna fatta något beslut om hur framtiden blir här.

Vad som ska hända med kraftverkets pannhall är oklart. Men åtminstone kommer matsalsbyggnaden att bevaras.

Borgmästare Juhana Vartiainen (Saml) konstaterar att stängningen av kraftverket kommer att skrivas in i historieböckerna.

– Ett kollager som varit känt i hela Finland håller på att försvinna från stadsbilden. Under den senaste tiden har man tyckt att det är skamfull syn. Men det är en del av Helsingfors historia.