Verklighet och utopi i framställningen av konstnärshemmet Lallukka

Lallukka har erbjudit konstnärer en plats för kombinerat arbete och boende i drygt 90 år. I Hams utställning framträder en ljus bild av hemmets påverkan på konsten. Mindre tydligt är vems narrativ det är som skildras, skriver HBL:s recensent.

Flera konstnärer bosatta i Lallukka har skildrat vardagen i konstnärshemmet i sina verk. I Gösta Diehls Ålderstrappan (1954), från samma år som konstnären flyttade till hemmet, kan man förnimma en instabilitet som ifrågasätter utställningens optimistiska narrativ.
Den separation mellan arbete och privatliv som präglar dagens sätt att leva har inte alltid funnits. Under medeltiden bodde den borgerliga klassen ofta på husets övre våning och hade verkstad eller affär i bottenvåningen. Under 1600-talet uppstod så småningom en skillnad mellan arbetsplats och bostad då familjer kunde hyra rum enligt behov. Under 1800-talet blev separationen ett faktum, nu uppstod normen att man bodde och arbetade på olika ort.

ANDRA LÄSER