Fredagen den 5 januari tog HBL upp problematiken kring de svenskspråkiga barnfilmerna i Helsingfors. Utgångspunkten för artikeln och den vidhängande kommentaren av kulturchefen Fredrik Sonck var filmen Trollvinter i Mumindalen vars svenska version drogs bort efter bara två veckor på repertoaren. Orsaken – säger Finnkino – är krasst ekonomisk: de svenska versionerna drar helt enkelt inte tillräkligt med publik. Det här är ett svar som vi på Finlandssvenskt filmcentrum inte låter nöja oss med. Vi vet att det finns ett intresse för svenskspråkig barnfilm och vi vet också att orsaken till att Finnkinos visningar inte drar publik är att de marknadsförs dåligt och att de ofta visas på alldeles omöjliga tider. Hur tänker man till exempel när man väljer att visa en film som riktar sig till barn i skolåldern på en vardag förmiddag?
Att Finnkino fortsätter att visa de svenska versionerna trots att de inte lockar publik är förstås lovvärt. Men som sagt, vi vet att jobbet kan göras bättre. Redan i ett par års tid har vi visat enstaka barnfilmer i Esbo, först på Hanaholmen, senare på Kino Tapiola. Visningarna har i praktiken varit fullsatta. Och i december inledde vi en regelbunden barnfilmsverksamhet tillsammans med Kino Engel i centrum av Helsingfors. Varje söndag klockan 12.30 – en tid vi tror att passar barnfamiljerna – visas en svenskspråkig barnfilm. Hittills har alla filmer haft många besökare och de här visningarna kommer att fortsätta hela våren.
Barnsöndagarna på Kino Engel har vi marknadsfört med traditionella metoder (annons i HBL, affischer, flyers) men också via Facebook. På Facebook upprätthåller vi sedan 2012 en sida som heter "Svenskspråkiga filmer i huvudstadsregionen" där vi varje fredag går igenom det svenskspråkiga utbudet på biograferna, inklusive specialvisningar på till exempel stadens kulturhus, Hanaholmen, Orion etc. En motsvarande sida finns också för Åbo. Tjänsten har i dag över tusen gillare.
Vi tycker det är viktigt att tillgången på svenskspråkig barnfilm diskuteras men är nog lite förvånade över att HBL och Fredrik Sonck helt och hållet ignorerar de satsningar som Finlandssvenskt filmcentrum gjort för att förbättra situationen. Ser vi på hela huvudstadsregionen bör man inte heller glömma bort Bio Grani i Grankulla och biografen i Kyrkslätt som så gott som varje veckoslut visar svenskspråkig barnfilm – på bra tider dessutom.
Dag Andersson
Mikaela Westerlund
Finlandssvenskt filmcentrum r.f.
SVAR: Min kommentar om svensk barnbio 5.1 var (och skulle vara) kortfattad. Men visst har Andersson och Westerlund rätt i att åtminstone en mening eller två om Finlandssvenskt filmcentrums proaktiva verksamhet borde ha fått plats, till exempel om de omvittnat lyckade barnsöndagarna på Bio Engel. Som sådan sökte sig min kritik mot Finnkinos marknadsföring, men jag ville också lyfta fram att vi som efterfrågar svenskspråkig bio själva behöver vara på alerten. "Vi" inkluderar undertecknad. Det är betryggande att det finns orienteringshjälp. Fredrik Sonck, kulturchef.
