”Ofattbart” att Finland tillåter jakt på hotade sjöfåglar

Miljöministern vill förbjuda jakt på hotade sjöfågelarter eftersom den går emot naturvårdsarbetet. När startskottet för andjakten ljuder på lördag är det fritt fram att skjuta sjöfåglar vars beståndskurvor pekar brant nedåt.

Brunanden riskerar att försvinna från Finlands natur. Beståndet har minskat med 95 procent på 37 år. Den är en av de hotade sjöfåglar som är fredade från jakt. Flera andra hotade arter får fortfarande jagas med start klockan 12 på lördag.
Peter Buchertpeter.buchert@hbl.fi
20.08.2022 07:00 UPPDATERAD 20.08.2022 10:50
Det går utför för merparten av våra sjöfågelbestånd. Det visar taxeringarna som frivilliga jägare och fågelskådare gjort systematiskt i 37 år.
Av de sexton arter som ingår i sjöfågeltaxeringen har beståndet minskat för tretton och ökat för tre under hela 37-årsperioden, enligt Naturresursinstitutets sammanställning.
Sångsvanen har gått massivt framåt och är numera allmän också i södra Finland. Gräsanden har ökat med nästan en fjärdedel och storlommen är aningen på plus.
För flera andra arter är läget kritiskt, i synnerhet för brunanden. Dess bestånd har minskat med 95 procent. Också svarthakedoppingen, viggen, stjärtanden och sothönan har gått back med över 70 procent.
Den negativa utvecklingen är tydligare i näringsrika vattendrag än i karga. Övergödningen av vattendragen bedöms vara en orsak till tillbakagången.
Alla de taxerade arterna är inte jaktbara. Till exempel sångsvanen är fridlyst. Det fanns bara en handfull individer kvar av Finlands nationalfågel då fridlysningen satte stopp för jakten på 1940-talet. I dag klassas arten som livskraftig.
Däremot är flera av de hotade arterna jaktbara.
"Det är verkligt kontroversiellt att samtidigt som man i Finland jobbar hårt för att stoppa utarmningen av naturen tillåter Jord- och skogsbruksministeriet jakt på hotade sjöfåglar", säger miljöminister Maria Ohisalo (Gröna) i ett uttalande.
Det är verkligt kontroversiellt att samtidigt som man i Finland jobbar hårt för att stoppa utarmningen av naturen tillåter Jord- och skogsbruksministeriet jakt på hotade sjöfåglar
Maria Ohisalo
Svarthakedoppingen har backat med tre fjärdedelar på 37 år men utvecklingen har varit stabilare de senaste tio åren. I Finland utgörs det häckande beståndet numera av 1200–1700 par, enligt den senaste fågelatlasen.
Jord- och skogsbruksministeriet har fredat brunanden och småskraken, men tillåter fortfarande jakt på hotade arter som bläsand, stjärtand, årta, vigg och sothöna. Det är "ofattbart", enligt Ohisalo.
Ministern noterar att regeringen under den här valperioden har fördubblat anslagen för naturskydd, inte minst för att utsatta arter ska kunna återhämta sig. Livsmiljöer återställs på över 50 våtmarker i syfte att hjälpa hotade fågelbestånd. Jakten försvårar ändå för de här bestånden att återhämta sig, menar Ohisalo.
Jord- och skogsbruksministeriet som ansvarar för jaktfrågor har ändå begränsat jakten på ejder och sädgås. Ohisalo säger att jakten på alla andra hotade sjöfågelarter också måste stoppas tills bestånden har repat sig.
Fågelskyddsorganisationen Birdlife och Jägarförbundet har inför andjakten gått ut med ett gemensamt upprop om att koncentrera jakten på arter med livskraftiga bestånd. Det ligger i bägge organisationernas intresse att sjöfågelbestånden är livskraftiga.
Stjärtandshonan kan vara svår att skilja från gräsanden om man inte ser den på nära håll eller i god belysning. Arten är jaktbar men Jägarförbundet och Birdlife rekommenderar jägarna att hellre skjuta gräsänder. Stjärtandsbeståndet har backat med tre fjärdedelar på 37 år och med en tredjedel bara de senaste tio åren.
Organisationerna rekommenderar jägarna att sikta in sig på gräsanden som är den enda jaktbara viltarten som gått framåt. Också bestånden av kricka och knipa är rätt stabila, men på grund av utvecklingen på senare år ska jägarna gärna vara lite försiktigare här.
Organisationerna påminner om att jägaren alltid måste identifiera arten före skott. Maria Ohisalo påpekar att det inte alltid lyckas. Alltför ofta skjuts arter som inte skulle jagas för att det är svårt att känna igen fåglarna i höstdräkt och i synnerhet i dålig belysning.

Ministeriet backar inte

Maria Ohisalo säger att verkligt många jägare är ansvarsfulla och aktar sig för att skjuta hotade arter, men att man inte kan lägga allt ansvar på dem. Därför menar hon att Jord- och skogsbruksministeriet behöver ingripa och freda de hotade arterna tills bestånden är livskraftiga.
Riktigt så rätlinjigt fungerar det ändå inte, säger Janne Pitkänen, sakkunnig på Jord- och skogsbruksministeriet. Han säger att man måste betrakta varje art skilt eftersom de hotade arterna skiljer sig från varandra, bland annat till ekologi.
– Internationella naturvårdsunionens rekommendation är inte heller att hotstatus automatiskt ska omöjliggöra jakt. För vissa arter kan det gynna beståndet att en viss jakt kan tillåtas, säger Pitkänen.
Ministeriet har ändå tillsatt en bred arbetsgrupp för att begrunda relationen mellan hållbar jakt och hotade fågelbestånd. Den väntas vara klar med den här delen av arbetet i slutet av september.

ANDRA LÄSER