Insändare: Allt syns inte ännu bakom kanonernas rökridå

Under sitt presidentskap (2008-2012) sammankallade Dmitri Medvedev Rysslands skarpaste hjärnor till ett gemensamt möte för att diskutera landets framtida ekonomiska läge. Medvedev ställde följande fråga: "Om efterfrågan på vår export av gas och olja skulle utebli i morgon, vad borde göras i dag?
Frågan blev den gången obesvarad. President Vladimir Putins tal i München 2007 tolkades av mången sakkunnig som en antydan till vad Europa kunde vänta sig ifall Rysslands åsikter inte beaktades. Rysslands krav på säkerhetszoner i Europa, ömsesidig respekt samt begränsning av Natos utvidgning, ekade i salen.
Kriget i Ukraina och i blickpunkten annekteringen av dess bördiga jord kan betraktas som ett svar på Medvedevs fråga och Putins krav.
Ukraina, en av världens största spannmålsexportörer, skulle med andra ord kunna återge Ryssland den handels- och geopolitiska roll, som eliten i Kreml så innerligt talat för och länge strävat efter. Ukraina skulle bli en integrerad del av Ryssland och Ryssland tillsammans med Ukraina en maktfaktor inom lantbrukssektorn globalt sett.
Människosläktet har genom tiderna behövt spannmål, däremot inte alltid olja eller gas.
Krigföringen har hittills inte lett till de resultat, som makteliten i Kreml räknat med. Men världen har ännu inte sett allt som döljer sig bakom kanonernas rökridå.
Alexander Marschan, professor, Helsingfors

ANDRA LÄSER