Både fantastisk dikt och små pedagogiska stycken i Henrika Ringboms nya bok

I sina bästa stunder tillhör Henrika Ringbom våra främsta författare av förlustens och tröstens poesi, konstaterar recensenten.

Henrika Ringbom återkommer i bok efter bok till ett antal motivkretsar, varav tre av de mest framträdande är drömmar, Japan samt närstående som insjuknar och dör.
22.08.2020 08:52 UPPDATERAD 25.08.2020 13:44

Poesi

Henrika Ringbom
En röst finns bara när någon hör den
Förlaget M 2020
Om en röst inte hörs av någon, finns den då? Tagen på orden är frågan nästan lika trivial som frågan om trädet som faller i skogen, men frågeställningen blir betydligt intressantare när det kommer till existensen av konstverk och det som kallas röst i litteratur. På detta spår inleder Henrika Ringbom sin nya diktsamling En röst finns bara när någon hör den (Förlaget M).
Titelns tankegång fortsätter genast i den första av elva avgränsade sviter, där Ringbom låter diktsamlingen själv tilltala läsaren: "Jag kan inte framkalla mig själv”, och sedan vädja "Skulle du vilja göra det åt mig?”. Temat varieras ytterligare, med frasen "Osedd har jag inget liv”, i den dikt som tydligast utgör en självpresentation för samlingen:

ANDRA LÄSER