Norden tuffar på i en allt tuffare konkurrens

Sverige har alltid tillhört stormakterna. Norge likaså. Danmark har återfunnits sex gånger bland de fyra bästa i EM-sammanhang och Island är med för fjärde gången i följd. Finland kompletterar den nordiska mångfalden.

Sveriges uttalade mål är att vinna EM.
Fem av fem alltså för nordiskt vidkommande. I en allt tuffare konkurrens är det naturligtvis ett så berömligt facit som det över huvud taget går att få. Och samtidigt en bekräftelse på att ett vardagligt jobb på hög nivå alltjämt förslår.
Sverige och Norge gick i tiderna i bräschen för damfotbollens utveckling och framfart. Danmark följde efter lite senare och Finlands gyllene generation med Kalmari, Valkonen och Mäkinen i spetsen lade grunden för det Finland är i dag. Island är ett hisnande exempel på hur långt också ett litet land kan nå då alla drar åt samma håll. Lägg till att Island satsar rätt snävt inom idrotten då det gäller antalet grenar som prioriteras. Den enda vägen för ett litet land att gå. I varje fall om framgångar finns på önskelistan.
Det saknas definitivt inte rätt attityd i det svenska laget denna gång heller. De svenska spelarna har öppet sagt att det enda som gäller är guld.
Sverige är kanske den allra största favoriten i EM-slutspelet denna gång. Sverige har under årtionden gjort sig känd för sina vinnarskallar i många olika grenar. Borg, Stenmark, Salming, Pärson, Sundin, Forsberg, Klüft, Ibrahimovic, Sörenstam, Waldner, Larsson, Moström och Sjöström för att nämna några få.
Och det saknas definitivt inte rätt attityd i det svenska laget denna gång heller. De svenska spelarna har öppet sagt att det enda som gäller är guld. Sverige har tillhört de absoluta giganterna inom damfotbollen sedan tidernas begynnelse och mot den bakgrunden är det snudd på sensationellt att det bara blivit en enda buckla för Blågult.
Den bärgades 1984. Pia Sundhage satte den avgörande straffen mot England. Matchen som spelades i Luton, sex mil öster om den finska basen Stowe School under detta EM, lockade 2567 åskådare. EM-finalen 2022 på Wembley är utsåld sedan länge. Så visst har det hänt saker.
I OS för ett år sedan var Sverige turneringens bästa lag men lite oflyt med marginalerna vände pendeln till Kanadas favör i finalen. EM smäller naturligtvis inte lika högt som OS men alla bucklor är välkomna efter 38 års guldtorka.
Norge hör till de svarta hästarna i årets EM. Premiärmotståndet står Nordirland för och det ska inte utgöra några problem för ett lag med de offensiva jättestjärnorna Graham Jensen och Hederberg i spetsen. England och Österrike är övriga lag i grupp A.
Ada Hegerberg är Norges främsta vapen.
Island har en fullt möjlig grupp och Island känns lurigt. Kan bli en och annan vulkandans i Manchester och Rotherham.
Danmark lottades in i dödens grupp med Spanien, Tyskland och Finland.
Spanien drabbades före EM av två monumentala avbräck då offensiva superhjärnorna Jennifer Hermoso och Alexia Putellas föll bort på grund av knäskador. Spanien ses som en av favoriterna till guldet men trots alla kvalitet i laget kan det bli svårt att gå hela vägen utan de två största. Till och med gruppspelet blir tufft där Danmark och Tyskland har alla chanser att lägga käppar i de spanska hjulen. Finland också för den delen om laget får defensiven att stämma i premiären på fredag.
I Danmark riktas blickarna än en gång mot anfallsstjärnan Pernille Harder. Den samlade pressens blickar är i sin tur riktade mot Nadia Nadim. Nadim, med rötter som flykting från Afghanistan, tog ett kontroversiellt beslut då hon tackade ja till att bli ambassadör för VM i Qatar senare i år. Hon har uttalat sig i väldigt förmildrande toner om arrangemangen och värdnationen. Tusentals gästarbetare har dött på byggplatserna i Qatar. Men Nadim har inte ens övervägt att överge sin ambassadörspost och de kännbara ekonomiska ersättningar hon mottar för att vara med i ännu en av oljelandets whitewashingkampanjer.
Nadia Nadim, 34, träffade journalister i Helsingör för att förklara sitt beslut att vara ambassadör för herr-VM i Qatar.
Finland då? Tre segrar på de fjorton senaste matcherna, två av dem mot Georgien, har det blivit. Laget har haft svårt att hitta en jämnhet och tränare Anna Signeuls övertro på samma spelare år ut och år in känns märklig. Att ta in lite nya spelare då och då brukar löna sig. Om inte annat så för att ruska om laget lite. Men Signeul har valt sin väg. Nu får det bära eller brista.
Anna Signeul och Finland slår ur underläge.
Att försvarsgeneralen och Finlands enda spelare i absolut världsklass, Natalia Kuikka, är ett stort frågetecken för premiären och hela EM är oerhört alarmerande nyheter. Kuikkas dynamiska och fysiska spelstil är något Finland skriker efter. Dessutom är hon ett oerhört vasst vapen på fasta situationer.
Gruppen är så svår att varje poäng Finland tar är en bedrift i sig. Avancemang vore en otrolig skräll. Det är inte mycket som talar för det i dagsläget. Formkurvan imponerar inte men samtidigt är det skäl att komma ihåg att Finland trots allt inte är så oerhört långt efter de tre övriga lagen i gruppen. Och Finland får sannerligen slå ur underläge denna gång.

ANDRA LÄSER