Dokumentärprojekt: Swing Game sänds i Yle TV1 måndag kl. 21.30, repris lördag kl. 12.35.
Vågen av uppstartsföretag och den förändrade attityden till företagande hos dagens ungdom, har uppmärksammats i många sammanhang. Förebilder som Rovio och Supercell har inspirerat andra att söka samma framgång.
Det ökade intresset betyder inte att ett succéföretag föds i en handvändning. Saknar man erfarenhet och en klar affärsidé finns det många hinder på vägen. De får Kotkaborna Mikko Peltonen och Pasi Riiali erfara i dokumentären Swing Game. Deras avsikt var ursprungligen att göra en dokumentär om andra spelföretag, men de beslöt sedan sätta sig själva i huvudrollen och själva grunda ett spelföretag.
Killarna, som inte ens är särskilt ivriga spelare, börjar i fel ända; de grundar ett företag men har ingen klar idé om vad de vill göra. För att få tips söker de upp Rovios Peter Vesterback.
– Gör ett spel ni själva vill spela, säger han.
Fortfarande utan klar bild av vad de vill göra, börjar killarna med högt uppskruvade förväntningar söka upp investerare.
– Ni har alltså ett företag utan omsättning och inga produkter, konstaterar en investerare.
– Men vår mentor (Vesterbacka) är världens hårdaste, försöker killarna.
– Alltså er konkurrent, replikerar investeraren och skakar på huvudet.
Hos nästa investerare ber de om 250 000 euro i utbyte mot en 25-procentig ägarandel i företaget.
– Så ni värderar ert företag till en miljon euro utan att ens ha en färdig idé, suckar investeraren.
I det skedet söker de upp en arbetslös spelutvecklare, tar med honom på en Tallinnkryssning för att brainstorma. Tillbaka på land, med en konkret idé, en tidsplan och en större målmedvetenhet, gör de en ny turné hos investerare och får napp till slut, men summan är liten.
Spelet de vill göra går ut på att hoppa så långt som möjligt ur en gunga – en aktivitet med hög igenkänningsfaktor. För att få synlighet ordnade de en riktig hopptävling med en jättegunga under Kotka havsdagar.
Efter tilläggsfinansiering från sin investerare utvidgar killarna sitt team, hyr ett hus som kontor och jobbar ambitiöst vidare. Många stora beslut ska tas och åsikterna är delade. Hur ska intjäningsmodellen se ut? På en spelmässa förklarar branschexperter att betalspelens tid var förbi, nu ska allt vara gratis. De nyblivna företagarna gör sina kalkyler och tvingas inse att spelbranschen inte är den guldgruva de trott.
Beslutet blir att lansera spelet som ett betalspel. En skärm på kontoret visar antalet nerladdningar. Efter de första dagarna är siffran 58. På företagets bankkonto finns 600 euro medan räkningar för 10 000-tals euro ligger på hög.
En månad senare visar skärmen 980 nedladdningar, vilket betyder ungefär lika många euro i intäkter – efter två års arbete med flera anställda. Det får killarna att börja diskutera hur en indrivningsfirma jobbar.
Mot slutet av filmen gör de ett återbesök hos Peter Vesterbacka.
– Spelet är bra, men det räcker inte. I den här kategorin finns massor av spel och bara de allra bästa klarar sig, säger Vesterbacka.
Killarna tömmer sitt kontor och tar ner firmaskylten från dörren. Men i en kort slutscen sitter de åter framför en investerare – med en ny spelidé.
Dokumentären beskriver med konkreta exempel vilka utmaningar man ställs inför som uppstartsföretagare. Men berättelsen kunde ha gjorts kortare. Filmens 83 minuter inrymmer onödigt mycket av killarnas eget filosoferande kring sin situation.
