”Tjugo kilo torsk är mycket torsk” – de här svenska meningarna har fastnat hos våra finska läsare

När HBL frågar vad de som har läst skolsvenska minns av undervisningen, går somt igen. Hasse och hans band är en erfarenhet som sammanför en hel generation elever. De som är lite äldre kommer ihåg en ramsa om tre troll, medan skillnaden mellan i allmänhet och i synnerhet har lärts ut genom en kanske lite udda fras.

Anna Svartströmanna.svartstrom@hbl.fi
30.09.2022 17:23 UPPDATERAD 04.10.2022 15:40
Vad minns du från skolundervisningen i svenska? Det frågade vi på HBL våra finskspråkiga läsare – och gensvaret blev stort.
Fram till fredagseftermiddagen har över 500 personer svarat på vårt upprop. Dessutom har diskussionen varit livlig på sociala medier. Enbart på HBL:s Facebookkonto är kommentarerna flera tusen.
Tack för det stora engagemanget, kiitos!
Tydligt är att vissa fraser har etsat sig fast i minnet – och det hos många. 
”Jostain syystä se soi päässäni edelleen”, skriver en kvinna som gick i skola på 1980-talet om ”såg du verkligen den här skrattande papegojan?”. 
Och ja, ibland är uttrycken användbara, emellanåt kanske lite mindre nyttiga.
Eller vad sägs om ”tjugo kilo torsk är mycket torsk”.
Den frasen återfinns i läroboken Nya Vindar, och den verkar vara i det närmaste legendarisk.
”Voi että se kirjasarja sai kyllä kulttimaineen!” skriver en person som uppger sig ha hört till de sista årskullar som använde boken. Det var i början av 1990-talet.
En person, som gick i skola i Salo, beskriver bokserien som en upplevelse som sammanfört en hel generation. Så till den grad att hen grundat en helt egen Facebookgrupp som heter just ”Nya Vindar -sukupolvi”.
I huvudrollen finns Hasse som flera tiotals personer nämner i sina kommentarer till HBL. 
”Kukapa ei muistaisi Hasse och Het potatista?”
Het potatis är bandet som Hasse spelar i. Vad sägs om låttexten ”Sommaren är här, jee jee, du och jag är här, jee jee, i morgon i morgon i morgon”, som en av dem som svarat återger?
”Hasse har ont i halsen' on vieläkin perheemme lentävä lause”.
Här var det potatis men inte bandet Het potatis som Hasse spelar i i läromedlet Nya Vindar – som nästan fått kultstatus.
Fraser som många minns är också:
”Vi har inte grillkorv, vi har bara knackkorv.”
”Varför har jag så tjocka kinder.”
”Vi ska köpa billigt och sälja dyrt.”
Så väldigt mycket svenska finns inte i den här låtraden men nog är den rätt rivig: ”Rämäläing dingdaling boing boing jippidu, boing boing räbälä bo”.

Absurd på ett bra sätt?

Nya Vindar har tydligt satt sina spår, och det för det mesta på ett positivt sätt.
”Kirjan kerronta oli hieman absurdia, mutta just omituisuuden takia ko kielen opiskelu tämän kirjan johdolla oli aika hauskaa”, skriver en person.
”Kyllä siitä kirjasta perusteet jäi haltuun, jopa niin paljon että pystyin tekemään töitä rannikkoalueilla”.
Men alla är inte lika förtjusta.
”Jag hade ingenting emot att lära svenska men boken var den värsta. Hur tänkte man?” frågar sig en Vandabo.

Allmänna kvinnor…

Tuffe Uffe Isberg dyker upp i en annan lärobok, Hej på dig.
”Jaffis” är en dryck som många har lärt sig beställa tack vare den bokserien, bland andra en svarande som började läsa svenska i högstadiet på en ort i Satakunta 1982 och en som gick i skola i Pemar.
Stockholms geografi verkar ha blivit bekant för en hel del läsare genom uttryck som  ”När går nästa bussen till Slussen?”, eller ”bussen till Slussen och tunnelbana till Bagarmossen”.
De flesta som berättar för HBL om detta har läst svenska på 1990-talet.
Som det går att se förekommer små variationer i hur uttrycken återges bland dem som har svarat. HBL har inte haft möjlighet att kontrollera att citaten stämmer överens exakt med formuleringarna i böckerna. Den här gången är det just minnet vi prioriterar och återger.
En mening som i dag kan kännas lite överraskande och som flera tar upp lyder: ”Jag tycker om kvinnor i allmänhet, men allmänna kvinnor i synnerhet.”
”Kaikenlaistahan sitä koulussa ruotsin tunneilla tosiaan opittiinkin!” kommenterar en som svarat. 
”Tämä lause tuntui jotenkin epäsopivalta, mutta opetti kuulemma monta tärkeää kielioppiasiaa”, skriver en annan.
”Alltid skrivs alltid med två /L/, aldrig skrivs aldrig med två”, är en kanske mer entydig minnesregel.
Något om tidsandan under respektive skoltid berättar fraser som ”Bosses mamma är ensamförsörjare” eller frågan ”jobbar din mamma eller är hon hemmafru?”
Här har kocken tydligen misslyckats: ”Såsen var så hård att de måste skära den med kniv”.
Av någon anledning är det ”Jaffis” som elever som läst svenska lärt sig beställa på 1980-talet.

Trollens boll

Där yngre generationer minns Hasse och Uffe, finns det en ramsa som återkommer bland lite äldre finskspråkiga läsare.
En kvinna som började studera svenska i Lahden Yhteiskoulu 1954 skriver att hon ännu i dag, 68 år senare kommer ihåg följande:
”Tre små troll
De leker med en boll
Bollen är av guld
De heter Tripp, Trapp, Trull.”
Den minns också bland andra Hillevi som skriver ”kävin kansakoulua alkaen 1962 Helsingissä Pakilassa.”
En kvinna som gick i skola i Esbo från 1966–1974 berättar om ett ”Burr-spel” där eleverna skulle räkna: ett, två, tre, fyra, burr, sex, sju, åtta, nio, burr.
En person, som också spelat spelet, frågar sig vilken den pedagogiska tanken egentligen var.

Smeknamn: Tystnu

Om läromedlen med sina fraser har satt sig som örhängen hos många, har också lärarna självfallet haft stor betydelse.
”Jag har väldigt varma minnen av skolsvenskan och vår lärare i svenska. Jag började läsa svenska på sjuan och var väldigt motiverad”, skriver en kvinna – som numera själv är lärare i, just det, svenska.
”Poikalyseossa Kouvolassa 1970-luvulla ruotsin opettajamme Teemu vei meidät ulos jumppaamaan ja huutamaan kuorossa kahta lausetta: 'Solen skiner och vädret är vackert' ja 'Kom korta kraftiga karl'. Jälkimmäinen on herättänyt myöhemmin kyllä hieman hilpeyttä.”
I en skola förklarade läraren att siffran 18 uttalas som aderton i Finland och arton i Sverige. Under lektionerna skulle aderton användas. Den här fröken i svenska minns personen som skrivit till HBL med värme: ”Hon var helt suverän och jag kommer ihåg att hon kom från Närpes.”
En lärarvikarie fick smeknamnet ”Tystnu”. Det här eftersom hen tydligen ofta utbrast ”Tyst nu – työrauha!”
Att vara en sträng lärare är kanske inte alltid så populärt i stunden men tacket kan komma efteråt, och bra gick det i studentskrivningarna för den här personen som tog examen 1995:
”Lukiossa meillä oli vaativa opettaja ja kaikki tekivät ruotsin läksynsä vaikka muut saattoivat jäädä tekemättä toisinaan. Mutta kaikki myöskin onnistuivat ruotsin yo-kirjoituksissa, joten kiitos tiukalle opettajalle!”
En lärare i Tammerfors får beröm:
”Kallella oli iloinen ja positiivinen tapa opettaa ja paljon tehokkaita muistisääntöjä. Jos ei kuunnellut, sai lisänimen 'lilla mögelöra'”.
Kalle lärde också ut det ”Sverigebåtsverb” som må illa och supa…
Det finns lärare som gett konkreta tips att ta till senare i livet. Får man under en arbetsintervju frågan om man kan svenska, är det enligt en lärare mer övertygande att svara ”det är lite si och så”.
Alltid är upplevelsen tyvärr inte så positiv.
”Suhtauduin ruotsiin neutraalisti helppona aineena, mutta yläasteen opettaja 2000-luvun alun Helsingissä oli niin kuiva ja tylsä, että motivaatiota oli vaikea löytää”, berättar en som ändå minns grammatiska minnesregler i sångform, som konjugationsvalsen.
En person är kritisk till att undervisningen var så fokuserad på grammatik. En annan, som tycker att svenska var ett angenämt skolämne, beskriver det som förvirrande att ljudbanden som spelades upp var på rikssvenska, medan svenskan som talades omkring hen var finlandssvenska.
Slussen rimmar på bussen, och omvänt. Den Stockholmsgeografin har blivit bekant för många.

Hundra procent fel

Somliga har kanske inte varit så intresserade av skolundervisningen, men har senare haft nytta av svenskan. 
Den här kvinnan hade det så pass motigt med svenskan att den tvingade henne att stanna på klassen i gymnasiet. Men så hände det att hon fick svenskspråkiga vänner – och har i dag varit gift med sin finlandssvenska man i 23 år. 
Också i ett annat fall hade kärleken ett finger med i spelet, det i form av en sverigefinsk pojkvän som återvänt från Sverige till Finland. En injektionsspruta till inlärningen som efter det gick betydligt smidigare!
En som har svarat upplevde svenskundervisningen som ett onödigt tvång, ”pakkopulla” och använde all tillgänglig energi för att motarbeta den. Den benhårda uppfattningen var att hen aldrig kommer att behöva svenskan.
”Olin kuitenkin 100  prosenttia väärässä, sillä viimeisten 15 vuoden aikana olen puhunut ruotsia joka päivä.”
Personen säger sig tala utmärkt svenska, ha tvåspråkiga barn och en stor mängd svenskspråkiga vänner. ”Jokaisen työpaikan olen saanut ruotsin avulla.”
En annan lärde sig inte svenska lika bra som engelska i skolan. Det grämde efteråt så till den grad att de egna tre barnen sattes i dagvård på svenska. Sedan gick de både i skola och högskola på svenska.
”Lasten mielestä se, että he saivat mahdollisuuden oppia ruotsia kotona käytetyn suomen lisäksi, on ollut paras päätös koskaan.”
Nu går barnbarnen en liknande väg.

Svenska som festspråk

Ibland har inlärningen skett utanför skolan. En person, som sedermera skrev studenten i Villmanstrand på 1960-talet, hade ett rätt svagt betyg i svenska under gymnasietiden. Ett sommarjobb på ett ålderdomshem i Stockholm ändrade ändå på saken, och i studentexamen blev det laudatur.
En av dem som berättar om sina upplevelser har noterat att många finskspråkiga verkar kunna svenska anmärkningsvärt bra, trots att de inte behöver använda språket i vardagen. Det kommer fram i lite oväntade sammanhang.
”Opiskeluaikoina saattoi bileissä käydä niin, että innostuttiin puhumaan ruotsiksi koko ilta. Paikalla ei siis ollut ketään ruotsinkielistä.”
Visst har några av dem som svarat sett skolsvenskan som ett enbart negativt måste. Men en kommentar lyder också att svenska borde vara obligatorisk i studentskrivningarna.
Klart är att man kan ha nytta av svenska på olika sätt. I ett fall hade mamman och pappan svenska som hemligt språk när de inte ville att barnen skulle förstå. Det blev slut på det när barnet, som numera är i seniorålder, började läsa svenska i skolan. ”Ruotsi on ollut tosi tarpeellista minulle!”
Vi avslutar med en jämförelse av språken. Det är Tuire som återger den.
Så här heter det på finska: ”Saari, saari, heinäsaari, heinäsaaren tumma impi”.
Och så här blir det på svenska: ”Ö, ö, hö-ö, hö-öns mörka mö.”

ANDRA LÄSER