Drottningen är död – och där tog 1900-talet slut

Storbritannien har levt i turbulenta tider: de har lämnat EU med allt vad det har inneburit i form av smutsig kampanjföring, polarisering och den nya verkligheten utanför unionen. De senaste tre åren under Boris Johnsons premiärministertid, med inte bara brexit utan också pandemi, har inte varit särskilt lugna eller stabila. Turbulensen fortsätter med energikris, krig i Europa och stigande priser.

Men 3 år jämfört med de 70 år som drottning Elizabeth lotsade kungadömet ger ett perspektiv på drottningens betydelse. Få i Storbritannien kan minnas tiden före drottning Elizabeth på tronen. Hon har ”alltid” funnits. Trots sin höga ålder på 96 år och den skörhet som under den senaste tiden påminde om de många levnadsåren, är det många som upplevde att drottningen skulle fortsätta att finnas för ”alltid”.

Elizabeth blev drottning strax efter andra världskriget, då kärnvapen användes för första gången. Under hennes tid på tronen har världen upplevt det kalla kriget, Kubakrisen, Berlinmurens och Sovjetunionens fall och terrorattackerna mot USA 2001.

Listan över de premiärministrar drottningen samarbetade med är lång och visar även den på tidsspannet – från Winston Churchill till Liz Truss.

Världen och Storbritannien har förändrats på otaliga sätt under Elizabeths tid. Förändringarna har givetvis också påverkat den brittiska monarkin. Elizabeths kröning i juni 1953 var den första som televiserades av BBC, och det var en stor förändring, som även minskade avståndet mellan drottningen, kungahuset och folket.

Det sägs att Elizabeth inte förändrades under sina 70 år på tronen, men så är det naturligtvis inte. När världen förändras så förändras vi människor, och det gäller även drottningar.

När prinsessan Diana dog 1997 fick Elizabeth kritik för sin offentliga återhållsamhet. Det fanns en förväntan på att även hon skulle visa sina känslor offentligt och på det sättet delta i den allmänna sorgen. Det var främmande för Elizabeth, som naturligtvis bar på traditionerna och som satte en ära i att vara behärskad och framför allt allt annat sköta sitt uppdrag klanderfritt och plikttroget.

Det har gjorts många dokumentärfilmer och även rena fiktionsfilmer om drottningen och hennes familjemedlemmar, inte minst i anslutning till prinsessan Diana och hennes liv och öde. Bilden av drottningen och kungafamiljen påverkas alltså inte enbart av fakta utan också av fiktion eftersom det är svårt att efteråt särskilja varifrån de olika intrycken härstammar.

Det var Diana som introducerade ett mer emotionellt engagemang och framträdande inom kungafamiljen, men helt okänt var det inte heller. Elizabeth var 14 år gammal när hon för första gången uppträdde i radio, under andra världskriget. Hon talade då till brittiska barn som hade evakuerats från städerna.

Nu står det brittiska kungahuset och hela monarkin inför nya och stora utmaningar. Charles III är inte lika populär som sin mamma, drottningen. Även om den mest hätska kritiken kring äktenskapet med Diana och hur hon behandlades har lagt sig, skadade processen Charles rykte och popularitet. Diana hade alla förutsättningar att i offentligheten få genom sin version av äktenskapet och skilsmässan.

Drottning Elizabeth uttalade aldrig offentligt några åsikter, men under sin – långa – tid som kronprins har Charles ofta gett sin syn på miljöfrågor, klimatförändringen och arkitektur, ämnen som står honom nära. Det återstår att se hur Charles handskas med de här frågorna i egenskap av kung.

Kritiken mot kungahuset och monarkin som styrelseskick kommer med säkerhet att öka nu när drottning Elizabeth är borta. Med drottningens frånfälle är 1900-talet definitivt förbi. Om monarkin ska överleva måste man bevisa att den har en roll även på 2000-talet. Det kräver en modernisering, men är den för häftig kan den motverka sitt syfte.