Norska försvaret sneglar på det finska

Hur kommer det sig att Norge betalar dubbelt så mycket för sitt försvar än Finland som dessutom ska klara av att försvara sig ensamt, inte med Natos hjälp? Och borde man slå ihop Norges, Sveriges och Finlands försvar, frågar norska Aftenposten i en stort uppslagen artikel.

Samtidigt efterlyste norska försvarschefen, amiral Haakon Bruun-Hanssen mer pengar av politikerna i måndags då han presenterade sin rapport över nuläget inom det norska försvaret. Senare i vår ska stortinget och regeringen dra upp nya långsiktiga riktlinjer för hur Natolandet Norge ska sköta sitt försvar.

Finland har 230 000 soldater, Norge 17 000 skriver Aftenposten men för Norges del stämmer uppgifterna inte riktigt eftersom man inte har räknat med reserverna i hemvärnet. Med dem medräknade uppgår de norska styrkorna till cirka 50 000 mot Finlands 230 000. Dessutom är Norges krigsorganisation väl rustad, medan den finska kan kritiseras för brister på materielsidan.

Aftenpostens bedömning är att Norge har blivit fullständigt beroende av Nato vilket är bekymmersamt. Man har kommit fram till att det dröjer uppemot tre dygn innan Nato hinner inleda en luftoperation för att skydda Norge. Och innan Natos huvudstyrkor kommer till undsättning kan det dröja så länge som mellan en och två månader.

Analysen i den norska tidningen har många likheter med den som de finländska militärexperterna Stefan Forss och Pekka Holopainen i fjol kastade fram i en artikel som publicerades av US Army War College. Forss och Holopainen föreslog en samnordisk försvarsallians med uppbackning av USA. Ett av de finländska forskarnas motiv för att få norrmännen med på noterna var just insikten om att Norges försvarslösning har stora svagheter.

– Visst är det anmärkningsvärt att Nato inte räcker till för Norge längre och att landet inte skulle hinna få stöd och hjälp innan det är för sent. Nu är det hög tid att sätta i gång och börja koordinera samarbetet på allvar, säger Forss.

USA betraktar de nordiska länderna som ett rätt enhetligt block. Diskussionsämnen kommer knappast att saknas då president Niinistö och statsministrarna från de övriga nordiska länderna träffar president Obama i Vita huset i maj.

Det skärpta säkerhetspolitiska läget i Europa efter Rysslands annektering av Krim och kriget i Ukraina har gjort att det knappast ligger i amerikanernas intresse att Finland och Sverige blir Natomedlemmar just nu. Men Nato är både en politisk och en militär organisation och på det militära området sker det en långtgående koordinering även med partnerländer.

– Allt cirklar kring ett och samma grundproblem: Försvaret av Polen och Baltikum. Här behöver USA i synnerhet Sveriges stöd, men min uppfattning är att de också behöver Finland.

På materielsidan slår Norge på stort och har beslutat köpa 52 sofistikerade jaktplan av typen F-35 och nya svårupptäckta ubåtar.

Men inte ens världens bästa jaktplan klarar av att kontrollera ett markområde under en längre tid. Norges stora svaghet är brist på marktrupper och luftvärn, skriver Aftenposten och påpekar att det är ryssarnas förmåga att på mycket kort tid kunna förflytta ett stort antal soldater och materiel som har chockat Nato.

I Norge har man också kommit till insikt om att toppmodern krigsmateriel inte alltid kompenserar manskapsbrist.

– Den pågående krisen i Afghanistan har visat att den bästa teknologin inte garanterar någon seger, skriver Tommy Krabberød, örlogskapten och lärare vid Norges sjöstridsskola i Bergens Tidende.

Pensionerade generalmajoren Gullow Gjeseth som forskar vid norska institutet för försvarsstudier förklarar att skillnaderna mellan Norges och Finlands försvar beror på geografi och historia.

– Ska man ha ett markförsvar måste det vara av Finlands storlek, säger Gjeseth.

Aftenposten tangerar också planerna på nordiskt försvarssamarbete, till exempel så att Finland skulle bidra med marktrupper, Sverige med stridsflyg och Norge med örlogsfartyg. Fördelen med samarbetet vore ekonomiska. Nackdelen är osäkerhet i ordergivningen och ovisshet om vilka hot som måste föreligga innan olika styrkor kan tas i bruk.

– Det är en rätt gammal amerikansk tanke från mitten av 1990-talet. Den skulle inte längre kunna tillämpas på det sättet. Men själva idén om ett samnordiskt försvar är alltjämt gångbar, säger Stefan Forss.