Lejonhjältarna fixade festen på hemmaplan

Valdes till VM:s mest värdefulla spelare och var en av de största orsakerna till att Finland kunde spela hem sitt historiska VM-guld på hemmaplan. Var magisk i gruppspelet och släppte bara in ett mål på fem matcher. I slutspelsmatcherna kom han inte upp till samma nivå men gav fortfarande sitt lag chansen att vinna varje kväll.

Spelade till slut bara två matcher, gjorde det bra men förlorade sin chans att ta platsen som första målvakt då han tvingades stå över två matcher samtidigt som Olkinuora stod för kanoninsats efter kanoninsats.

Spelade inte en minut i VM, agerade andrakeeper i de matcher då Säteri inte var tillgänglig.

Hade en rätt jobbig turnering då han fick följa matcher från läktarplats efter att NHL-backarna Miro Heiskanen och Esa Lindell anslöt till truppen. Fick chansen igen då Sami Vatanen skadade sig, tog både chansen och en plats i laguppställningen och stod för starka insatser i semifinalen och finalen.

Inledde starkt och bildade ett fungerande par med Sami Vatanen. Fick ändå finna sig i att hans roll blev mindre då NHL-backarna anslöt mitt i turneringen. Stod ändå för en stabil insats från början till slut och var en viktig kugge i defensiven.

Poängbäst i laget i turneringen är imponerande för en back. Lehtonen hör till Jukka Jalonens nyckelspelare i landslaget och visade varför i VM. Oerhört skicklig med pucken, bra på skridskorna och en ödmjuk lagspelare som producerar mycket framåt.

Visade vad det betyder att vara en defensivt inriktad back i NHL. Tillförde beslutsamhet, säkerhet och stabilitet i laget också om han fick nöja sig med en betydligt mindre roll än han är van vid. Gav lagets defensiv en ny dimension då han klev in i laget.

Hietanen hamnade lite i skymundan i turneringen. Hade svårt att hitta sin plats i laget speciellt efter att Heiskanen och Lindell anslutit. Gjorde med stor sannolikhet sitt sista VM och fick avsluta på topp med OS- och VM-guld samma år.

Lejonens mest spektakulära spelare och spelaren med det största individuella kunnandet. I de avgörande matcherna visade han varför han är en offensiv stjärna i NHL medan Lehtonen, Vatanen & Co inte är det. Helt i en klass för sig med pucken, i skridskoåkningen och i speluppfattningen.

Offensivt stark och också tillräckligt bra defensivt. Missade ett par matcher mitt i turneringen men kom upp till sin höga normalnivå då han var tillbaka. En säker spelare som sällan står för några större missar på isen också om han tar en del offensiva risker.

Ettrig, fysisk och irriterande. Seppälä gjorde en stark turnering speciellt i det defensiva spelet där han i flera matcher hörde till lagets bästa. Fick följa de avgörande matcherna från läktarplats då Pokka tog hans plats i laguppställningen.

Med Ohtamaa vet Jalonen vad han får. En ytterst stabil, säker och defensivt stark back som sällan gör bort sig, som håller sin nivå kväll efter kväll oberoende av motstånd och som aldrig ser ut att inte trivas på isen.

Det tog en stund för Armia att komma in i spelet men då han gjorde det visade han att han är en viktig kugge. Armia gjorde mästerskapsdebut som NHL-veteran och visade flera gånger varför han spelat så länge i NHL. Kan skydda pucken, trivs i trånga lägen och har ett rappt skott.

Anttila är Anttila. Efter ett svagt gruppspel i turneringen klev han fram och satte två mål i kvartsfinalen mot Slovakien. Stod för ett jättejobb i både semifinalen och i finalen och satte alltid laget före jaget och fortsatte bygga på legenden om Mörkö.

Försökte mycket men nådde inte de resultat som hade krävts för att han skulle ha befäst sin position i laget. Spelade i fyra matcher men hittade egentligen aldrig sin roll i laget och fick följa med avgörandet från läktaren.

Slitvargen och grovjobbaren Björninen ledde fjärdekedjan i både OS och VM och visade att han kan göra det med framgång. Har en förmåga att höja sin nivå då situationen kräver det och ger allt i varje byte och ser ut att njuta av varje sekund. En verklig energispelare.

En något ojämn insats i VM där han varvade kanonmatcher med matcher där han knappt syntes till. Då han var bra var han riktigt bra, då han var sämre var han ändå inte riktigt dålig. Har ett oerhört bra skott som han kunde utnyttja mer och bättre. 

Lagkaptenen som inför säsongen vunnit Stanley Cup. Efter OS- och VM-guldet är han Finlands första medlem i Triple Gold Club. En oerhört stilig spelare med enorma ledaregenskaper som alltid levererar. Klok och samvetsgrann som få och en förebild både på och utanför isen.

Granlund var poängbäst bland anfallarna i VM och visade flera gånger varför han hör till eliten i NHL. Har en förmåga att skydda pucken, att se lägen andra inte ser och har dessutom en förmåga att kliva fram då det behövs som mest. Vände finalen med sina två powerplaymål.

Manninen har utvecklats till en verklig matchvinnare. Stod för segermålet i finalens förlängning och var annars också lejonens viktigaste anfallare tillsammans med Granlund. Skulle spela och dominera i NHL om han var lite större till växten.

Stod för en enorm arbetsmängd i VM då han rev, slet och tog emot smällar för att ge Granlund och Manninen utrymme och arbetsro. Det enda han inte lyckades med var målskyttet och det kan också vara orsaken att han spelat i KHL och inte i NHL de senaste säsongerna.

Pålitlig som få och en spelare som kan användas i vilken roll som helst. Han gör inte mycket väsen av sig men han gör aldrig heller bort sig. Att han fick en plats i lejonens powerplay visar hurdant förtroende Jukka Jalonen har för honom.

Den tredje länken i lejonens fantastiska fjärdekedja. Mäenalanen fick en del kritik efter finalen för att ha gått omkull något lätt i förlängningen, men det förlåter de flesta honom för då den kanadensiska utvisningen resulterade i lejonens segermål.

Fick en mindre roll än i OS. Om det berodde på att hans nivå inte riktigt låg på samma nivå som i februari eller att Jalonen hade andra alternativ att välja mellan är oklart. Var inte den matchvinnaren vi blivit vana att se honom som i landslaget.

Ledde lejonens tredjekedja som långa stunder hade problem att hitta sitt spel. I finalen spelade Lammikkos trio starkt defensivt men annars hade han svårt att bidra med allt för mycket i turneringen.