Insändare: Kyrkans verksamhet kan styras på flera sätt

Jag är tacksam för Juha Rintamä­kis svar (HBL 30.1) på mitt inlägg om kyrkans verksamhet i Helsingfors (HBL 25.1). Vi tycks vara ense om kyrkans grunduppgifter. Men resten kan diskuteras.

Det finns flera sanningar hur verksamheten kan gestaltas. Är det verkligen så säkert att alla de uppgifter som Rintamäki räknar upp kan genomföras bättre och effektivare på en central nivå? Är inte familjerådgivning, specialdiakoni och så vidare basfunktioner på gräsrotsnivå? Kunde inte församlingarnas utrymmen utnyttjas också av centralförvaltningen i stället för att alla samfällighetens funktionärer sitter i samma betongbunker i Berghäll? Och lokalförsamlingarna kan nog uppnå synergier genom samarbete direkt över församlingsgränserna utan prosteriernas medverkan! Med en ytterligare sammanslagning av en del församlingar kunde dessutom mer synergier (och besparingar?) uppnås.

Det är i och för sig riktigt att Samfälligheten i Helsingfors står inför ekonomiska utmaningar – som eventuellt hade kunnat förutses under de gångna årtionden. Samma gäller många andra samfund. Men faktum är att samfälligheten går på vinst för tillfället. Prognoserna är ju alltid svåra, men är den förväntade avkastningen för kyrkans kapitalinnehav tillräcklig, får kyrkan marknadshyra för sina bostadsinnehav, ligger kyrkorummens renoveringskostnader på en realistisk nivå?

Byggnadskonsulterna uppskattar ofta renoveringskostnaderna enligt maximala belopp, inklusive ett så kallat myndighetstillägg för offentliga upphandlingar. Men håller dessa måttet? Är alla maximala ingrepp nödvändiga? Om det förväntade kvadratmeterpriset för renoveringen av till exempel en liten kyrkofastighet i östra Helsingfors uppgår till det dubbla i förhållande till en splitterny byggnad inom samma område kan riktigheten i sådana planer ifrågasättas. Det är förståeligt att detta i kombination med en ockerhyra för fastigheten avskräcker lokalförsamlingarna med små verksamhetsbudgetar. De kan inte bekosta sådana utrymmen under samfällighetens nuvarande budgetfördelningsnyckel. Behövs det då inte litet nytänk om hur budgeten gestaltas och verksamheten planeras, så att kyrkan kan fortsättningsvis ha en synlig närvaro i vår stad?

Juhani Lönnroth, Helsingfors