Sofia Finnilä sjunger Monica Zetterlund

Vi träffar Sofia Finnilä i hennes hem på Drumsö där hon bor tillsammans med hunden Ruben. Finnilä har länge varit en av våra mest prominenta och aktiva jazzsångare. Hon uppträder flitigt på olika scener i huvudstadsregionen och nu är hon aktuell med konserter där hon framför musik av Monica Zetterlund.

– Hon var den första artisten som började göra jazz trovärdigt på svenska. Jag tycker att det finns ett mervärde i att sjunga jazz på ett språk som är vårt modersmål. Genom att sjunga på svenska så tänker man också mer på vad sången handlar om. 

– Många av texterna är översatta och ibland tycker jag att de svenska översättningarna är nästan bättre än originalen. De är mer genomtänkta och översättningarna av till exempel Beppe Wolgers är mycket fina, säger Finnilä.

När det gäller arrangemangen av låtarna finns det skillnader. Till exempel Monicas vals, som ursprungligen är Bill Evans Waltz for Debbie, är helt annorlunda än originalet med olika taktbyten. Finnilä anser att just den låten är ett lyckat exempel på en perfekt översättning. 

Monica Zetterlund gjorde inte bara jazz utan var också en framgångsrik schlagersångare.

– Hon är ett exempel på hur man i Sverige, jämfört med Finland, ganska ledigt gått över genregränser. I revyer har det funnits fina jazznummer, men också annan musik. Hon var verkligt aktiv då hon också utöver sitt musicerande medverkade i filmer.

För Sofia Finnilä är det viktigt att det ska finnas en dramaturgisk båge. I Monica Zetterlunds fall är det hennes livshistoria som styrt valen av låtar.

– Det finns vissa låtar som bara måste finnas med på repertoaren, som Monicas vals och Sakta vi gå genom stan, och det förväntar sig säkert lyssnaren. Samtidigt blev Sakta vi gå genom stan en liten plåga för henne eftersom många bara kom för att höra den låten. Hon upplevde den som en belastning. Det är ändå en låt som är så starkt förknippad med henne att den måste vara med. Jag har också försökt rota efter något som jag inte sjungit tidigare.

Finnilä berättar att hon såg Zetterlund uppträda på Baltic Jazz-festivalen i Dalsbruk 1998. Ett sammanträffande, eftersom Finnilä ska framföra repertoaren på sommarens Baltic Jazz.

– Hon var tvungen att sjunga sittande eftersom hon hade problem med sin rygg. Men hon var oerhört karismatisk och imponerade stort på mig som satt på första raden. Jag hade gärna sett henne flera gånger, men jag är glad över att jag åtminstone fick uppleva henne en gång.

Monica Zetterlund dog 2005 i en brand i sin bostad på Birger Jarlsgatan i Stockholm. De sista åren levde hon ett tillbakadraget liv och hon var i praktiken rörelsehindrad på grund av skolios. Hon hade hunnit spela in sin sista skiva Bill remembered – a tribute to Bill Evans i sin bostad. Den släpptes 2000. 

Finnilä lyfter fram Zetterlunds meriter och att kalla henne föregångare är inte gripet ur luften.

– Man måste alltid sätta hennes prestationer in i den tidsepok då hon var aktiv. Hon gjorde karriär i USA. Varje sångare är unik, men hos Monica Zetterlund uppskattar jag en tydlig och klar jazzfrasering. Det är okomplicerat. Hon försöker inte för mycket och hon var cool. Men det är inte lätt att rangordna sångare, säger Finnilä.

När Finnilä började sjunga jazz på svenska i Finland hade hon lite farhågor om hur mottagandet skulle vara bland publik och finskspråkiga kolleger.

– Det har varit roligt att märka hur man vill att jag ska framföra musik och engagemanget är stort. Jag tycker om att sjunga på svenska eftersom det är mer personligt.

Finnilä vill att hennes uppträdanden ska nå en bred publik. Det är också därför hon uppträder med repertoaren utanför jazzkretsarna. Hon har uppträtt med musik av Nat King Cole. Nu gäller det musik av Monica Zetterlund och senare i vår blir det konserter med Stings musik.

– Vi jazzmusiker får ibland lite skylla oss själva för att vi inte är så kommunikativa med publiken. Jag vill bryta den här traditionen genom att framföra musik för en liten klick, säger Finnilä.