Konstvetare om Havis Amanda: "Man kan älska ihjäl en skulptur!"

Plywoodskivorna som Helsingfors stad satte upp stoppade inte människor från att klättra upp på den 116 år gamla bronsskulpturen Havis Amanda under natten till måndagen. Har folkfesterna vid konstverket blivit ett slags performancekonst i sig?

De finländska hockeyfansens folkfest vid skulpturen Havis Amanda väcker frågan om vem som äger offentlig konst, säger Fred Andersson, universitetslärare i visuella studier vid Åbo Akademi.
Jonas Forsbackajonas.forsbacka@hbl.fi
30.05.2022 17:40 UPPDATERAD 30.05.2022 20:30
En av konstens uppgifter i samhället är att fungera som en ventil, och hjälpa människor få utlopp för sina innersta känslor. Men kan söndagskvällens firande vid konstnären Ville Vallgrens bronsskulptur Havis Amanda (från 1906) ses som ett exempel på det?
Då samlades flera tusentals segeryra finländare, än en gång, på Salutorget i Helsingfors för att fira det finländska hockeylandslagets VM-guld på hemmaplan.
– Det är så klart en fantastisk känsla av frihet när man kan göra som man vill på stan. Samtidigt handlar det här om en skulptur som vissa känner att måste skyddas från folkets kärlek, säger Fred Andersson, universitetslärare i visuella studier vid Åbo Akademi.
– Man kan älska ihjäl en skulptur!

Performancekonst eller berusade hockeyfans?

Andersson är svensk, och påpekar att han inte är insatt i debatten kring folkfesterna på Salutorget eller det kulturella fenomenet "torilla tavataan!". Han jämför traditionen med studentikosa ritualer som när studenter badar i fontäner i samband med valborg, examen eller gulnäbbsintagningar.
– Människor tänker kanske inte på att det är värdefull konst de använder. Det kan uppfattas som respektlöst, men personerna gör konstverket till sitt eget.
Det finns en anarkistisk tradition inom performancekonsten som uppstått under 1960-talet, där konstnärer genomför protester mot samhället på olika sätt, berättar Andersson. Han menar ändå inte att de berusade hockeyfansen tillför något lager av performancekonst till Havis Amanda som verk, eftersom det inte är professionella konstnärer som tagit initiativ till anstormningen av skulpturen.
Helsingfors stad försökte skydda Havis Amanda från hockeyfans med hjälp av plywoodskivor under söndagen.

Ingen vill förstöra

Vallgren själv hade kanske inte velat att verket används så som nu sker, konstaterar Andersson. Det ville inte heller Helsingfors stad, som satte upp staket under söndagen för att stoppa hockeyfans från att klättra upp på skulpturen. Runt klockan 01 på natten till måndag föll likväl skyddsstaketen.
– Ingen vill väl förstöra Havis Amanda, men det kan ju bli resultatet, säger Andersson som  menar att det är förståeligt att människor vill ha en gemensam plats att samlas på, men att folkfesten väcker frågan om vem som äger offentliga konstverk.
– I ett demokratiskt samhälle är vi alla en del av staten. Men då man använder skulpturer på ett sätt som inte accepteras av dem som vårdar verket måste man sätta en gräns. Då blir gränsen symbolisk för skillnaden mellan folket och makten, och det är en känslig sak.

Folk kommer fortsätta

Det har varit förbjudet att klättra på skulpturen sedan 1990. Skulpturen är i dåligt skick och i behov av renovering. Andersson berättar att eftersom bronsskulpturer är ihåliga, och Havis Amanda dessutom är förhållandevis liten, kan inte hur många som helst klättra upp på den utan att den skadas.

Är du för eller emot att människor använder konstverk på det här viset?

– Som konstvetare som varit verksam vid museer är jag naturligtvis emot. Men det har ingen betydelse, folk kommer fortsätta göra så här ändå, säger Andersson och skrattar till.
Han tänker att en del kanske uppfattar traditionen som oskyldig eftersom det är idrottsresultat som firas.
– Tänk om det hade handlat om människor som tillhörde ett revolutionärt politiskt parti.
Rättelse kl. 18.29: Skyddsskivorna vid Havis Amanda revs ner runt klockan 01 natten till måndag. Och 20.01: Fred Andersson är inte konstnär.

ANDRA LÄSER