Den vita svanen är lugn och fenomenal i Nationalbalettens televiserade "Svansjön"

Hanako Matsune gör en av de mest övertygande tolkningarna av den vita svanen i Nationalbalettens långa serie av olika versioner av "Svansjön", skriver HBL:s recensent Jan-Peter Kaiku.

Hanako Matsunes tolkning av rollen Odette, den vita svanen, är den absoluta höjdpunkten – här omfamnad av Michal Krčmář.
31.01.2022 10:16 UPPDATERAD 31.01.2022 11:05

Dans. Nationalbaletten: Svansjön.

Koreografi: David McAllister. Musik: Pjotr Tjajkovskij. Dirigent: Matthew Rowe. Scenografi och kostymer: Gabriela Týlesová. Ljusdesign och projektioner: Kalle Ropponen. Dans: Hanako Matsune, Violetta Keller, Michal Krcmár och Jun Xia samt övriga dansare ur balettens ensemble.
Televiserad premiär 29.1.
Svansjön är antagligen den mest kända och älskade klassiska baletten. För Nationalbaletten, som i år firar sitt hundraårsjubileum, har verket en alldeles speciell betydelse. Det var Finska operans balettgrupps uppsättning av Svansjön i januari 1922 som blev startskottet för den sekellånga utvecklingen till våra dagars Nationalbalett. Svansjön invigde det nya operahuset år 1993 och ingick bland annat i ensemblens tio-, fyrtio- och femtioårsjubileer.
Det är med andra ord högst befogat att även nu jubilera just med Svansjön och med ett skräddarsytt, helt nytt beställningsverk. Egentligen var nypremiären lagd till i fjol men pandemin satte käppar i hjulet för det och även för den scenpremiär som var inplanerad nästan på hundraårsdagen i år. I stället får vi en televiserad premiär vilket givetvis inte är optimalt men ger ett stort antal åskådare och är bättre än upprepade, ovissa uppskjutningar.
Televiseringen lyckas relativt väl bjuda på intimitet och perspektiv i lämpliga doser. Den fina visualiseringen i Gabriela Týlesovás avmätta men smidigt bearbetbara scenografi och Kalle Ropponens dynamiska och starkt stämningsskapande ljussättning, kommer mindre väl till sin rätt i rutan. Temporära ljudproblem stör återgivningen av musiken med Matthew Rowe som lyhörd och danskunnig gästande dirigent.
Michal Krčmář och Hanako Matsune i David McAllisters koreografi för Nationalbaletten.
Den nya koreografin är signerad David McAllister som med en lång erfarenhet som dansare och balettchef vid Australian Ballet, numera riktar in sig på koreografi. I varje ny uppsättning av en levande klassiker, som just Svansjön, aktualiseras balansgången mellan tradition och nyskapande. När koreografin som nu är gjord ”efter Lev Ivanov och Marius Petipa” indikerar det att traditionen ingår. McAllister har gjort en fräsch, dramatiskt sammanhängande och genomtänkt tolkning. De fyra akterna bildar en fungerande helhet, med sina välavvägda komprimeringar och val. Mindre känns här verkligen som mera.
Den andra, vita akten är traditionell och behåller sin tidlösa magi med det stora pardansnumret och de fyra svanarnas dans som efterlängtade höjdpunkter. Musiken, visualiseringen, koreografin och framställningen av dansen, integreras synnerligen väl i McAllisters och hans medarbetares grepp. Hans tolkning visar att han bekantat sig med ett antal andra versioner och baserat sin egen på det. Det är både intressant och ett stort plus. De vita akterna har getts vintriga toner av vitt och blått, till och med ett lätt snöfall i fjärde akten. Det bygger upp för den avslutande scenbilden av huvudparet i en snöflinga, förenade i livet efter detta, och förklarar varför den första akten inleds med sopande av löv i trädgården.
Det hela bär eller brister med dansarnas tolkningar. För mig är Hanako Matsune i rollen som Odette, den vita svanen, den absoluta höjdpunkten – utan vidare en av de starkaste och mest övertygande tolkningarna, i Nationalbalettens långa serie av svandrottningar. Hon dansar fenomenalt, med ett lugn, ett legato och framför allt en inlevelse, som når fram och berör även genom tv-rutan.
Michal Krcmár som prinsen är nobel och galant, även han med ett moget och säkert grepp på såväl dans som rolltolkning. I sig är det inte helt ovanligt att ha en annan ballerina i rollen som den svarta, manipulativt förföriska och expressiva svanen Odile. Nu blir unga Violetta Keller och även Jun Xia, som prinsen, trots allt ett lite udda inslag i tredje akten. Båda är fantastiska i sina krävande bravurnummer. Med mera erfarenhet blir den dramatiska tolkningen i deras respektive roller djupare.
Premiärversionen av Svansjön kan ses på Yle Arenan fram till 22.7.
Svansjön invigde det nya operahuset år 1993 och ingick bland annat i ensemblens tio-, fyrtio- och femtioårsjubileer.

ANDRA LÄSER