Insändare: Tvångslagen åsidosätter helt sjukskötarnas medborgerliga rättigheter

Den medicinska vården i Finland och övriga Norden står på hög nivå, man kan effektivt behandla många sjukdomar som ännu i början av förra seklet ledde till lidande och död. Vi har stora sjukhus, hälsocentraler och organiserad hemvård. Medborgarna borde vara nöjda!

Tyvärr fungerar inte allt perfekt. Överallt är det långa köer till vården, både till hälsocentralerna och sjukhusen. För att vården skall fungera behövs välutbildade sjukskötare och andra vårdare. I Finland, Norden och Västeuropa råder brist på sjukskötare; bristen har ökat de senaste åren trots att man försöker locka sjukskötare från andra världsdelar. I Finland och Sverige har antalet sökande till sjukskötarutbildningen minskat oroväckande.

Sjukskötarnas arbete går ut på att vårda, ibland hjälplösa, människor och se till att de får livsviktiga mediciner i rätt dos med  mera. Utan sjukskötare fungerar inte vårt välutvecklade sjukvårdssystem! Sjukskötarna har en lön som år klart lägre än lönen för personer med lika lång utbildning inom andra branscher där man, efter förhandlingar, ibland under strejkhot, avtalat om lönenivån. När nu sjukskötarna förhandlar och hotar med strejk eftersom arbetsgivarna är helt ovilliga att gå arbetstagarna tillmötes, griper statsmakten (regeringen) in och stöder arbetsgivarparten med en tvångslag som helt åsidosätter sjukskötarnas medborgerliga rättigheter. Samma regering sade i våras att staten inte är part i konflikten! Ansvaret för patientsäkerheten är entydigt arbetsgivarens och arbetsgivaren måste således med de medel som står tillbuds skyddas patienterna.

Vem är då arbetsgivare? Så vitt jag förstår är det kommuner och samkommuner till den 31 december 2022, därefter välfärdsområdena men dessa är beroende av de medel staten delar ut. Om staten inte ger tillräckliga medel ur statsbudgeten kan välfärdsområdena inte betala ut löner. Staten har beräknat anslagen till välfärdsområdena på basen av nuvarande löner. Om lönerna höjs måste staten ge mera pengar till välfärdsområdena eller välfärdsområdena minska sin personal!

Kommunala avtalsdelegationen (som jag tror är förhandlingspart) vill ju inte tvinga välfärdsområdena till personalnedskärningar eftersom redan den nuvarande personaltätheten inte har kunnat garantera god vård. Man ropar på hjälp av regeringen som ju inte inför kommande riksdagsval vill öka statsutgifterna utan väljer att tillgripa tvångsmetoder mot en överbelastad och underbetald grupp huvudsakligen kvinnliga medborgare.

Jag har visat ett regeringen är den reella motparten i sjukskötarnas löneförhandling och regeringen kan, i stället för att vidta tvivelaktiga tvångsåtgärder, låta avtalsdelegationen förstå att en eventuell löneförhöjning kommer att beaktas i statsbudgeten. Vi skattebetalare förstår att god hälsovård kostar och var och en av oss behöver den trygghet som ett fungerande vårdsystem ger.

Ossian Svensson, pensionerad allmänläkare, Tusby