Insändare: Åtgärder behövs för att förebygga framtida utslagning

I sin insändare (HBL 28.12) kritiserar Bo Holmberg starkt de lösningar som jag föreslagit i min insändare (HBL 22.12). Tyvärr har han missförstått vad jag menade. Min tanke var att man kan förhindra framtida utslagning genom riktade åtgärder.

Många sjukdomar går också att förebygga, ta som exempel Norra Karelen-projektet på 1970-talet. Samhället borde hjälpa dem som hamnat i gropen att ta sig upp ur gropen genom olika stödåtgärder. Passiva ekonomiska stöd hjälper i allmänhet inte enbart.

De som i ung ålder blir sjukpensionerade utan bakomliggande arbetskarriär har vanligen någon funktionsnedsättning eller psykiska problem. Många av dessa har arbetsförmågan kvar, men de klarar inte av dagens hårda arbetsliv. Med rätt sorts stöd kunde den här gruppen kunna arbeta deltid och tjäna in pension. Med folkpension får man förtjäna en summa som motsvarar folkpensionens belopp. Många personer med en lindrig funktionsnedsättning skulle behöva dessa inkomster, men hittar inte ett arbete.

En person som blir arbetsoförmögen mitt under sin arbetskarriär kan bli beviljad sjukpension som beaktar även framtida inkomster och behöver inte klara sig endast på folkpension. Vården av många svåra sjukdomar har gått framåt så att mången kan återgå till arbetslivet. Till exempel diabetes typ 1, som tyvärr inte kan förebyggas, kan skötas så bra att det nog är möjligt att delta normalt i arbetslivet.

Så jag förstår inte vad Holmberg menar. Framtida små ålderspensioner förebyggs genom arbete som tjänar in pension. Genom att skapa arbetsplatser och stöda företag att anställa personer med nedsatt arbetsförmåga förebygger man fattigdom och utslagning i alla livsskeden.

Carola Bäckström, Vanda