Belgien förbjuder mejl efter arbetstid – så här går det till i praktiken

I Belgien, Portugal och Frankrike är det förbjudet för chefen att mejla efter arbetstid – borde Finland ta efter?

I Frankrike får chefen ringa till sina medarbetare men han eller hon får inte straffa sådana som låter bli att svara. En del företag har tolkat lagen strängare och ”förbjudit” chefer att ringa utanför kontorstid.
14.03.2022 05:00
För fem år sedan lagstadgade Frankrike ”rätten att koppla ned”. Franska arbetstagare får därmed göra sig onåbara när arbetsdagen är slut utan att riskera några negativa följder.
Varje företag tillämpar dock lagen på eget sätt. Det finns tolkningsmöjligheter, exempelvis för företag som verkar inom flera tidszoner.
Till en början förlöjligade omvärlden de franska bestämmelserna, men därefter har en våg av motsvarande lagar svept in över Europa.
I fjol fick Portugal sin lag. Där kan chefer rentav få dryga böter ifall de bryter mot lagen. I februari fick Belgien en motsvarande lag som gäller offentligt anställda.
Hur funkar lagarna i praktiken? HBL ringde upp några som har jobbat i Frankrike under de senaste åren.
Annika Forss-Chapellière upplevde mycket stress i Frankrike och tycker inte att lagen fungerar i praktiken. Hon flyttade utomlands för att jobba direkt efter studierna vid Åbo Akademi.
– Det är ett juridiskt plåster som ser bra ut, men som egentligen inte löser det verkliga problemet.

Fel mentalitet

Annika Forss-Chapellière jobbade för ett globalt storbolag i Frankrike som borde ha omfattats av den franska lagen. Hon upplevde att arbetsmängden var övermäktig, vilket ofta ledde till arbete på kvällar och veckoslut.
– Det är som när Frankrike förbjöd plastpåsar i mataffärerna. Det berodde på att de hade små fruktpåsar vid kassan som folk tog kopiösa mängder av. Det gäller att sätta saker i perspektiv. Det låter väldigt bra med en lag, men utgångspunkten har varit undermålig.
Bolaget satsade mycket pengar på medarbetarnas hälsa i form av olika personaldagar. Men rätten att koppla ned fick inget genomslag, berättar Forss-Chapellière.
Trots lagen hade bolaget inga metoder för att rapportera eller anmäla fel. Om chefen trots allt mejlade eller ringde på veckoslut gick han eller hon ostraffad.
– Man kunde säkert ha talat med HR, men jag såg ingen orsak till det. Jag är inte ens övertygad om att det finns en utbredd vetskap om den här lagen bland fransmännen.
Forss-Chapellière flyttade i fjol tillbaka till Finland. Hon fick jobb på Valmet i Tammerfors där hon jobbar som digital marknadsföringschef.
– Det var först när jag hade jobbat en tid i Finland som jag insåg hur fel den franska arbetsmentaliteten är. Jag var helt uppslukad av jobbet.
Hon säger att det är svårt att vara ambitiös i Frankrike. Med en finsk arbetsmoral är det lätt att bli utbränd i Frankrike. Ingen tackar dig för att du ger av din fritid. Däremot noterar cheferna att du är effektiv och ger ännu fler arbetsuppgifter.
– Jag har mycket mer fritid i Finland och kan koppla av efter jobbet. När jag är ledig, så är jag ledig.
Frankrike har en osund arbetskultur. Det hjälpte inte att rätten om att koppla ned skrevs in i lagen, tycker Annika Forss-Chapellière.

Flexibilitet med avigsida

Mats Mickos har bott i Frankrike i över tjugo år. Han leder ett företag med tio anställda och berörs därmed inte direkt av lagstiftningen. Lagen gäller bara företag med över femtio arbetstagare.
Han tror inte att rätten att koppla ned är något som fransmännen bryr sig så värst mycket om, trots att det finns företag som kräver för hög tillgänglighet.
– I Frankrike har det blivit vanligt att man jobbar ett visst antal dagar per månad. Man har inte ett visst antal timmar i veckan eller månaden. Denna flexibilitet kommer med en avigsida, det kan vara svårt att fördela arbetstimmarna, och man kan få mejl eller bli störd på kvällar och tidiga morgnar.
Enligt honom går man inte in i väggen ifall någon ibland ringer under kvällstid. Det handlar snarare om att arbetet systematiskt belastar de anställda med aspekter de inte kan påverka. Det kan också vara en fråga om personlighet eller att man objektivt har för mycket att göra.
– Den här lagen är ett strå i stacken, men absolut inte det största strået.
Hans fru är personalchef på ett internationellt börsbolag med över 500 anställda i Frankrike. Enligt henne känner de flesta cheferna i bolaget till den franska lagen, också de chefer som inte är franska. Praxis varierar däremot – även inom bolaget.

Interna rekommendationer

I synnerhet internationella företag har svårt att omsätta den franska lagstiftningen i konkreta åtgärder. De anställda måste ibland samarbeta över olika tidszoner eller anpassa sig till projektarbete. Vissa företag, som det Mats Mickos fru jobbar för, har dessutom introducerat flexarbete för de flesta anställda, vilket ger mer autonomi åt personalen att bestämma över sin arbetstid. Det upplevs göra det svårare att upprätthålla en strikt skiljelinje mellan arbete och fritid.
Praktiska begränsningar gör det svårt att hävda denna lagstiftning i alla situationer, vilket också förklarar varför den franska lagstiftningen saknar finansiella sanktioner mot företag.
Däremot ger lagen en ram för personalrepresentanter, HR och chefer att ty sig till. Trots att en chef alltid kan försöka kontakta sina anställda via e-post eller telefon för ett brådskande ärende, så får den anställda inte bli straffad om han eller hon låter bli att svara utom arbetstid.
Lagstiftaren rekommenderar uttryckligen att skapa interna riktlinjer och rekommendationer för hur man behandlar denna fråga.
– Man anmäler i princip inte en chef som systematiskt kontaktar en utanför arbetstid. Man kan kontakta HR eller sin personalrepresentant som kan hjälpa till med att föra en dialog för att förbättra situationen, säger Mats Mickos.
Det kan i vissa fall klart vara svårt, eftersom man kan bli svartstämplad, men i de företag som har en fungerande arbetskultur så hittar man vanligen någon att tala med som kan hjälpa.
Nils Torvalds förutsätter inte att hans assistenter och medarbetare ska jobba oavlönat på kvällar och veckoslut. – Ibland kräver jobbet veckoslutsjobb, men alla har rätt att ta ut ledighet senare.

Lagen kommer till Finland

EU-parlamentet godkände ett direktiv i januari 2021. Snart kommer reglerna till Finland.

Plock ur EU-direktivet

Rätten att inte vara uppkopplad är en grundläggande rättighet som är en oskiljaktig del av arbetsmönstren i den nya digitala tidsåldern.
Europaparlamentet anser att avbrott i arbetstagarnas fritid och förlängd arbetstid kan öka risken för oavlönad övertid, arbetströtthet, ångest, depression, utbrändhet och teknikstress.
Parlamentet anser att medlemsstaterna måste säkerställa att arbetstagarna i praktiken kan utöva sin rätt att inte vara uppkopplad, bland annat genom kollektivavtal.
Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa tydliga och tillräckliga mekanismer för att säkerställa en miniminivå. Det ska finnas mekanismer för att behandla klagomål eller överträdelser av rätten att inte vara uppkopplad.
Medlemsstaterna bör säkerställa att arbetsgivarna upprättar ett objektivt, tillförlitligt och tillgängligt system som gör det möjligt att mäta den dagliga arbetstiden för varje arbetstagare.
Nils Torvalds, Europaparlamentariker (SFP/Renew Europe), säger att ständigt uppkopplade arbetstagare är ett utbrett problem och att det inte finns några enkla lösningar.
En chef ska inte ha rätt att jaga dig under din fritid, tycker Torvalds. Men det finns jobb som kräver det, och då ska det alltid finnas någon ersättning, till exempel i form av ekonomisk kompensation.
– Jag är inget bra exempel. Jag är inne i min e-post varje vaken timme. För att kunna koppla av måste man logga ut, men det är inte så lätt.
Speciellt under coronapandemin har många upplevt att det är svårt att dra en gräns mellan arbete och fritid. I en Eurofound-studie framkommer att 27 procent av de som arbetar hemifrån har arbetat på sin fritid. Flera gör det varje dag eller flera dagar i veckan.
– Det handlar i högsta grad om arbetsmoral. Vi finländare har väldigt hög arbetsmoral, vilket är en farlig egenskap. Risken att bränna ut sig blir högre.
Torvalds tycker inte att det är nödvändigt att lagstadga rätten att koppla ned i Finland. Däremot är det viktigt att frågan lyfts upp på arbetsplatsen.
– Det finns en EU-sjuka i att reglementera väl mycket i samhället. Ska det finnas en myndighet som övervakar tidsanvändningen? Det går till överdrift.