– Hjältar.
Den ryska landslagschefen Jelena Välbes Instagramkommentar efter herrarnas 50 kilometer i OS var beskrivande. De ryska flaggorna vajade högt bland den fåtaliga publiken när Alexander Boltjunov och Andrej Larkov skidade hem silvret och bronset – bakom Iivo Niskanen. Boltjunov visade sig vara en ytterst dålig förlorare, med lika många bortförklaringar som en fjärilslarv har fötter, men det dämpade inte ryssarnas glädje och stolthet. Någon enstaka sovjetisk flagga syntes också på Alpensiastadion.
Ryssland kammade hem totalt åtta medaljer i längdåkningen i Pyeongchang – fast en stor del av landets största skidstjärnor var avstängda. Inte alls dåligt, för en nation som var avstängd från OS. Ett intyg över den stora bredden, den starka idrottskulturen, och det effektiva träningssystemet i Ryssland. I båda stafetterna brädade Ryssland Finland. Denis Spitsov kom bokstavligen från ingenstans – han debuterade i världscupen i december – och knep tre OS-medaljer plus en fjärde plats i Pyeongchang.
I vinterspelen i Pyeongchang tävlade ryssarna under beteckningen OAR – Olympic Athlete from Russia – som straff för dopningshärvan i OS i Sotji. Idrottsutövarna var förbjudna att bära nationsbeteckningar, men i praktiken hade den internationella olympiska kommittén IOK:s "sanktioner" förstås ingen betydelse. Det enda som var av betydelse, var att IOK i praktiken portat ett hundratal ryska toppnamn som inte uppfyllde kriterierna.
Jelena Välbe själv var en märklig uppenbarelse i Pyeongchang, där hon valsade omkring i Rysslands färger och landslagsdräkt. Den forna VM-drottningen var portad från OS på grund av dopningshärvan i Sotji, men ingen kunde förstås hindra henne från att besöka OS som åskådare.
Ryssland avslutade OS med en – knapp – seger i herrarnas ishockeyfinal i Guangdong. Efter prisutdelningen trotsade spelarna IOK:s förbud och sjöng nationalsången. I ett uttalande sade IOK att man "förstår" att spelarna var "överentusiastiska" efter den dramatiska förlängningssegern.
Bakom Niskanen, Boltjunov och Larkov gick Kanadas Alex Harvey och Martin Johnsrud Sundby en ursinnig kamp om fjärde platsen på 50 km. Fjärde plats? Spekulationerna kom genast i gång om att de i verkligheten räknade med att de kanske spurtar om silver och brons ifall ryssarna blir diskade igen.
Jag måste medge att det är lite osäkert vem som sist och slutligen tog hand om OS-medaljerna på 50 km i Sotji, men här är ett försök att redogöra för läget: segraren Alexander Legkov och silvermedaljören Maxim Vylegzjanin blev först diskade av IOK på grund av misstänkt dopning i Sotji-OS. Senare hävde idrottens internationella skiljedomstol Cas IOK:s beslut och returnerade guldet och silvret.
En del av de ryska OS-medaljörerna som blivit diskade efter Sotji återfick sina medaljer, andra inte. Uppenbarligen diskades de idrottsutövare, vars urinprover innehöll onaturliga nivåer av salt – ett säkert tecken på förbjuden manipulation. De idrottsutövare vars provrör bara blivit skrapade benådades av Cas.
Efter allt som kommit fram om dopningshärvan i Sotji var det förstås lite märkligt att se Ryssland ro hem sjutton medaljer i OS i Pyeongchang. Ungefär som att inget hänt. IOK:s bevis var förstås ganska svaga, i synnerhet när det gällde inviduella idrottsutövare. IOK hade den ökända McLarenrapporten och Oswaldkommissionens rapport - en hel drös med indicier om ett systematiskt dopningsprogram och utbytta dopningsprover– men mycket lite konkreta belägg.
Då är det förstås rätt att tillåta idrottsutövare som har rent mjöl i påsen att delta i OS. Läs: de som blivit utförligt testade och aldrig varit inblandade eller misstänkta i en dopningsaffär.
– Det är en av orsakerna till att det är så tufft att bli fyra, med två ryssar framför mig. Jag tänker inte ljuga. Men jag tror att de här yngre killarna är rena. Men efter allt vi sett, till och med här, har jag mina tvivel, sade Alex Harvey till den kanadensiska pressen i Pyeongchang.
Hårda ord av den kanadensiska världsmästaren, som tidigare gav uttryck för sina misstankar mot VM-kungen Sergej Ustiugov – som hörde till de ryska idrottsutövare som blev portade från OS. Bara IOK vet varför. Ustiugov var en av dem som IOK uppenbarligen hade något slags skäl att misstänka för mygel.
Två ryska idrottsutövare åkte likväl fast för dopning under OS i Pyeongchang, curlaren Alexander Kruchelnitjkij och bobåkaren Nadezjda Sergejeva. Likväl beslöt IOK strax efter OS att återupprätta Rysslands olympiska kommitté. Trots två färska dopningsfall, trots att Ryssland envist vägrat att godkänna McLarenrapportens fynd, trots att Ryssland vägrat ge alla uppgifter som förse internationella antidopningsbyrån Wada bett om.
Världscuphelgen i skidskytte i Kontiolax inleddes med en rysk triumf, då OS-avstängda Anton Sjipulin firade. Enligt franska Le Monde misstänktes Sjipulin också för manipulation av dopningsprover.
Livet går alltså vidare som om inget hänt. I sommar-OS 2020 får Ryssland delta under sin egna flagga.
Den internationella paralympiska kommittén IPC har valt en annan väg. Ryssland är utestängt från paralympics, som precis har inletts i Pyeongchang.
Trettio ryska paralympier får delta i Pyeongchang, då de ansetts ha uppfyllt IPC:s noggranna kriterier – under neutral flagg och beteckningen NPA - Neutral Paralympic Athlete. Märker ni en viss nyanskillnad? Inga ryska flaggor är tillåtna i närheten av tävlingsarenorna.
IPC stängde av Ryssland redan för paralympics i Rio de Janeiro 2016 och vägrar att återupprätta Ryssland så länge landet inte gått med på Wadas alla krav. Samma linje följs också av det internationella friidrottsförbundet IAAF, som nyligen valde att förlänga Rysslands internationella tävlingsförbud.
Än så länge har IAAF tillåtit ryska idrottsutövare att tävla under neutral flagg, under beteckningen ANA – Authorized Neutral Athlete. Men nu varnar IAAF för att utesluta Ryssland helt, vilket kan leda till att ryska idrottsutövare inte längre får delta i internationella friidrottsevenemang.
Det är trist om sanktionerna drabbar oskyldiga idrottsutövare – och det är säkert många som dragits in i dopningskulturen mot sin vilja eller sitt bättre vetande. Men sanktionerna borde vara tillräckligt hårda för att se till att skandalen i Sotji inte upprepar sig.
Det handlar inte bara om det misstänkta dopningsprogrammet i Ryssland, utan McLarenrapporten måste betraktas i kontexten av att dussintals ryska idrottsutövare åkt fast i återanalyser av dopningsprover från friidrotts-VM och sommar-OS under de senaste åren, samt att åtskilliga vittnen rapporterat om en utbredd dopningskultur i Ryssland. Saker och ting har säkert blivit bättre, men ännu har Ryssland inte uppfyllt Wadas krav.
IOK ser dock inte ut att ha något egentligt intresse av att bekämpa dopning, utan nöjer sig med halvmesyrer. IOK-chefen Thomas Bach har kanske inte lust att göra sin gode vän president Vladimir Putin upprörd.
