Radikal dansare väcks till liv på Viirus – ”Det måste varit otroligt tråkigt för henne att vara död”

Hurdant är ögonblicket när en människa dör? Viirus kommande gästföreställning låter inte som julmys precis.

Klara Wenner Tångring är aktuell med en soloföreställning där hon spelar den omsusade tyska dansaren Anita Berber.
Jonas Forsbackajonas.forsbacka@hbl.fi
07.12.2022 05:02 UPPDATERAD 07.12.2022 11:00
Dans- och monologföreställningen Åh jag dör! gästar Viirus i mitten av december. Enligt marknadsföringen är den en undersökning av ”dödsögonblicket och medvetandets utslocknande eller evighet”.
– Döden är något jag tänker på nästan varje dag. Jag har varit väldigt rädd för döden sedan tonåren, säger skådespelaren Klara Wenner Tångring som både framför och skrivit texten.
För några år sedan dog hennes nästan jämnåriga kusin, efter en allvarlig sjukdom.
– Då började jag fundera mycket på hur det är att dö, och vad som finns bortom livet.
I föreställningen spelar hon den ikoniska tyska dansaren och skådespelaren Anita Berber (1899–1928), som kommer tillbaka efter att ha varit död i nästan 100 år.
– Hon levde ett sjujävla liv, så jag tänker att det måste ha varit otroligt tråkigt för henne att vara död.
Svenska skådespelaren Klara Wenner Tångring är bosatt i Umeå, men gästar Helsingfors i december. Hon har tidigare medverkat i Blaue Fraus produktioner.

Radikal pionjär

Berber är känd som en pionjär inom dans, cabaret och scenkonst, bland annat för sitt radikala utforskande av kvinnans roll och sexualitet. Hon var en av de första kvinnorna att bära frack på scenen, och medverkade i filmen Different from the others (1919) – en av de första filmerna som öppet stod upp för hbtq-personers rättigheter.
Hon är också ihågkommen för sitt dekadenta privatliv, och har blivit ett ansikte utåt för det ”glada 1920-talet”. Hon var själv bisexuell och gifte sig med den homosexuella mannen Sebastian Droste, som hon gjorde flera föreställningar ihop med kring teman som incest, galenskap och döden.
Klara Wenner Tångring har medverkat i dansföreställningar tidigare, men kallar sig inte för dansare utan hellre ”skådespelare, som älskar att dansa”.
– Jag skulle jättegärna göra en hel föreställning om Berbers liv. Men att gestalta henne i min föreställning är ett sätt att kanalisera min egen utredning av döden, säger Wenner Tångring.
Hon har läst på om olika andliga förhållningssätt till vad som händer när livet tar slut, och personligen känt stort behov att prata om det med andra.
– Jag tror vi skulle må bättre av att prata mer om döden med varandra. Inom den västerländska kulturen förpassar vi nuförtiden sjukdom och död till institutioner, där människor som inte är våra nära och kära tar hand om det åt oss.
Det är så klart bra att det finns vård och möjlighet att leva längre i dag, tillägger hon.
– Men döden blir anonym. Jag tror i alla fall att min dödsångest hade varit mindre om döden hade varit del av livet på ett annat sätt än den är i dag.

Klara Wenner Tångring

Ålder: 34.
Studerade: 2013–2018 på svenska utbildningsprogrammet i skådespelarkonst vid Konstuniversitetets teaterhögskola i Helsingfors.
Bor i: Umeå, kommer från Uppsala.
Har synts i Svenskfinland: I Blaue Fraus föreställning ”Object” (2017), och ”35 jag och några skådespelare” (2018). Samt i Liisa Penttis dansföreställning "Hauraat silmät” på Zodiak (2019).
Är: Rösten i ljudboksversionen av den finlandssvenska komikern Josefin Soncks bok ”Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren” (2020).
Bardo Ensemble: Som hon gör ”Åh jag dör!” med är en ny gemenskap hon gärna jobbar vidare med i framtiden. Anita Valkeemäki har handlett dansen och rörelsen, medan Mauritz Tistelö stått för scenografin, och medverkat i arbetet med texten.

Buddisternas ”bardo”

Även andra kulturskapare har fascinerats av Anita Berbers död. En teater i Los Angeles satte upp produktionen Anita Berber Is Dead! 2019, och tyska koreografer har gjort dansföreställningar om hennes liv. Wenner Tångring berättar om en föreställning som framfördes på sjukhuset där Berber dog.
– Jag tror att hennes öde fascinerar många. Hon dog när hon var 29, man börjar tänka på vad som hade hänt om hon hade fått leva längre.
I föreställningen intresserar sig Wenner Tångring för det buddisterna kallar ”bardo”, vilket är det förvirrade tillstånd man upplever mellan döden och pånyttfödelsen, och där själen kan bli upplyst.
– Jag är inte så intresserad av upplysningen, men nog av förvirringen och kaoset. Det är där Berber befinner sig i föreställningen, mellan sorg, förtvivlan och humor.
På Viirus webbsida står det att det finns ”väldigt få platser” till föreställningarna som äger rum den 13–15 december. Endast nio personer kommer rymmas i publiken, eftersom Wenner Tångring vill att föreställningen ska bli intim, och innehålla viss interaktion.
– Arbetet med föreställningen har absolut påverkat min rädsla för döden, förändrat den. Om rädslan kommer tillbaka efter projektet kommer det att vara på ett annat sätt. Jag har blivit mer vän med den.

ANDRA LÄSER