Blir det ”för” eller ”till”? Jag skriver än det ena, än det andra. Sudd, sudd. Svettdroppar. Slutligen ett konststycke, en hybridpreposition av båda. Jag suckar och släpper pappret med önskan om att studentnämnden tolkar monstret till min fördel.
Det gör den inte. Jag missar laudatur i svenskan med en poäng. Den poäng som skilde mig från fulla sex laudatur. Den poäng som räddade mig. Jag behövde inte bli läkare. Jag var ingenting speciellt. Jag kunde välja livet framom prestationen.
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
